Att bli recenserad – eller inte

Det här med recensioner, det är inte lätt. Det finns författare som vägrar att läsa recensioner av egna böcker, och det finns författare som besinningslöst googlar i jakten på ALLT som skrivs om ens böcker.

En recension kan lyfta eller sänka en bok. Fast kanske inte så mycket som vi tror, och kanske inte heller så mycket just på litteraturområdet som inom exempelvis teater. I PO Enquists Ett annat liv berättar författaren om Broadwayuppsättningen av Tribadernas natt och om hur föreställningen tvärdog natten efter premiären när den viktigaste recensenten skrev negativt. Det är både fascinerande och skrämmande att en enda person kan hålla den makten i sin hand.

hallandsposten_rec

För en i princip helt okänd författare finns det andra problem än att bli dissad av en inflytelserik kritiker. Det är att bli recenserad överhuvudtaget. Sorgbägare fick en fin recension i Hallandsposten/Hallands Nyheter (två olika tidningar men samma recension, så ser det ut överallt i medie-Sverige nu för tiden) men i övrigt har det varit skralt med tidningsrecensioner. Det kan bero på ointresse från kulturredaktionerna men även på att jag inte skickat boken till några kulturredaktioner. Åtminstone inte till dagstidningar. Och inte till bloggare heller, för den delen. Ändå har jag fått ett par omdömen, skrivna av Monika Häägg och Birgitta Fernström. För det är jag både tacksam och väldigt glad.

I dag fick jag recension från BTJ. Det är inte alla förunnat eftersom BTJ har blivit allt mer restriktiva i sitt urval. Jag skickade med ett kort utdrag ur recensionen i Hallandsposten, vilket kan ha påverkat.

Det positiva med att få ett omdöme av BTJ är att man kommer med i det häfte som skickas ut till biblioteken och ligger till grund för deras beställningar. Om man inte finns med i häftet är det inte givet att biblioteken någonsin får veta att boken finns.

Det är inte tillåtet att citera hela recensionen, något som BTJ nogsamt påpekar. Varför vet jag inte. Därför blir det bara några ord ur Mia Sätterlunds omdöme av Sorgbägare: Det är  en berättelse som griper tag och som man vill följa till slutet.

 

En annan roll än författarens

grimlogo_1_png

Under några månader så här i början av 2015 har jag lagt min författarroll åt sidan. Förutom att vara författare driver jag Grim förlag och där händer mycket spännande. När jag startade förlaget 2012 var det för att ge ut mina egna böcker men nu, knappt tre år senare, är situationen en annan.

Grim förlag är ett mycket litet förlag och ska vara så även i fortsättningen. Samtidigt jobbar jag heltid med förlaget och författandet nu (även om jag inte kan leva på det utan måste ta pengar från annat håll till mat och hyra) och tiden känns mogen att våga ta ett steg till.

Så i vår kommer det ut tre böcker av andra författare. Samtidigt får mitt eget skrivande ligga lite på is. Varje gång jag är ute och går försöker jag styra in tankarna på min nya roman, och någon gång i början av maj hoppas jag komma igång på allvar och skriva igen. Men tills dess är jag förläggare och förlagschef i stället.

omslag_våra_älskade_framsida

Om mindre än en månad kommer Joanna Björkqvist ut med sin reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Hon kommer själv att berätta mer om den här när utgivningen närmar sig. Det har varit ett intensivt arbete med att få boken klar och vi har ständig chattkontakt (och en hel del via telefon) för att bolla idéer om allt från hur säljbladet ska se ut till vilka i media som ska kontaktas. Under jul och nyår var det mest korrekturprat, och även sedan pdf skickats till testläsare och till provtryck hittades det felaktigheter i manuset.

Snart är det deadline för alla ändringar och nu känns det faktiskt som om allt är klart. Bara att vänta på leveransen av böcker då och sedan hoppas att deras tid i lagerutrymmet blir kortvarig.

En månad senare är det dags för nästa bok att ges ut på Grim. Den har jag jobbat med i december och januari och snart är den också klar att skickas till tryck. I nästa vecka hoppas jag att det finns ett färdigt omslag och då återkommer jag och berättar mer. Det är en roman som jag tror att det kommer att pratas en del om.

I april kommer tredje boken för året ut på Grim. Även den ber jag att få återkomma till.

Nu är även montern till Bokmässan i Göteborg bokad. Det är visserligen åtta månader dit, men tiden går fort när man har roligt. Och det har jag, nästan hela tiden.

Många tårar kvar att gråta

I förra veckan ringde de från djurkliniken och berättade att askan efter Cayenne kommit och att jag kunde komma och hämta den när jag ville. I dag kände jag mig stark och samlad och redo. Jag har trots allt inte gråtit över förlusten de senaste två veckorna, så att konfronteras med något så konkret och påtagligt som kartongen med askan kändes inte svårt.

På väg till djurkliniken stannade jag till vid djurbutiken där jag köpte kattmat innan Cayenne blev sjuk. Jag ville lämna över en låda böcker av kåserisamlingen Cayenne – kattpojken med bett, för att be personalen dela ut till kattägare och därmed hedra minnet av honom.

Jag hann knappt innanför dörren innan det brast och tårar vällde ut. Med möda lyckades jag berätta mitt ärende och sedan var det bara att vända hemåt igen. En ny gråtreserv hade hittats, en som rymde massor av tårar och sorg.

havet

Jag får samla nya krafter och hämta askan en annan dag. Det får bli en promenad till havet i stället.