Att få betalt eller inte

Jag avskyr siffror. Varje gång jag närmar mig mitt bokföringsprogram på datorn ryser jag av obehag. Jag lär mig aldrig: bokför på fel konton, från fel konton, på fel datum, från fel datum osv. Men jag rättar alltid till det så att det bli korrekt till slut.

Det är ingen annan än jag själv som ska behöva lida för min sifferångest. Ändå har jag förstått att det är många andra som gör det. Sådana som jag skickar fakturor till, exempelvis.

Jag har ett mycket litet förlag, skriver kanske ut ett tjugotal fakturor under ett år (jag vet inte eftersom jag aldrig tänkt på att räkna efter). Och förbluffande många gånger tvingas jag påminna kunden om att betala.

Det handlar inte om privatkunder utan företag. Riktiga företag, inte små skuttare som jag själv utan stora och medelstora företag som borde vara hyfsat vana vid att hantera siffror. Och fakturor.

Förra sommaren hade jag problem med en av våra större matvarukedjor, som lokalt tagit in mina böcker. När jag skulle skriva ut slutfakturan fick jag inte betalt. Jag tror att jag skickade tre påminnelser innan jag fick telefonkontakt med den lokala aktören. Då blev jag ifrågasatt. Så småningom ändrade de attityd och då, men först då, kom det fram att jag hade skickat min faktura till fel adress. De visste om det, men hade de kontaktat mig för att tala om att de ändrat faktureringsuppgifter?

Efter sju sorger och åtta bedrövelser fick jag mina pengar.

Ibland när jag skickat påminnelse får jag besked att fakturan inte kommit fram. Jag brukar mejla när så är möjligt, och från en kund, som aldrig betalat i tid utan alltid kommer med betalningen några dagar för sent, får jag alltid bekräftelse på att de tagit emot mitt mejl. Men tydligen inte min faktura.

Nu är det en annan kund som inte betalat. Jag skickar påminnelse, inget händer, jag försöker nå kunden per telefon och lyckas till slut. Jag frågar om han fått mitt mejl med påminnelsen. ”Ja jag såg det i går.” Okej, vad bra, då hade det väl varit lite fint om han skickat ett snabbt svar, kanske bett om ursäkt för att betalningen inte kommit iväg. Någonting. En bekräftelse på att jag finns och att mina mejl existerar.

Vi kom överens om att jag skulle skicka fakturan igen. Jag gjorde så. Men någon betalning har inte kommit in. Än. Den kommer säkert, det är bara trist att vägen dit är så lång.

Jag tycker att det finns ett par huvudregler: man håller deadline och man betalar sina räkningar. Svårare än så ska det inte behöva vara. Eller är det mig det är fel på? Jag kanske också ska sluta betala mina räkningar i tid.

Tillfälligt avbrott

I dag är det ingen risk för värmeslag. Sju, åtta grader, mulet och tunt regn som inte gör någon skada men knappast någon nytta heller. Det passar mig utmärkt om de sista dagarna på tjänstledigheten blir så här. Då kan jag med gott samvete vara inomhus, förbereda matlådor, hinna ikapp lite teveprogram som jag spelat in och tända stearinljus.

I går när jag satte upp bärnät för att hindra skogsduvorna att äta upp mina (omogna) krusbär och svarta vinbär fick jag för mig att sommaren var slut, och att vi är på väg mot höst. Det krävdes lite extra tankemöda för att inse att sommaren faktiskt inte börjar förrän på fredag. Det är från och med då vi har dessa hundra sommardar som signaturen Kajenn skrev om för länge sedan i en dagsvers som dyker upp varje år.

Jag satte mig vid datorn i förmiddags för att göra klart det allra sista på Cayenne-boken. Nu har jag gjort en pdf av inlagan och omslaget och på fredag mejlar jag iväg en beställning till tryckeriet. Att jag gör det just på fredag och inte i dag när jag är klar beror på att jag räknar med fjorton dagars arbete för tryckeriet, och ett par dagar innan leveransen står på vägen utanför mitt hus. Om jag räknar rätt kommer jag att vara hemma när böckerna kommer, annars får lastbilen köra tillbaka med böckerna och det blir bökigt att bestämma ny tid för leverans.

Jag har bytt ut en del illustrationer och ändrat opaciteten på omslaget jämfört med provböckerna, så jag kommer säkert att vara litet nervös. Men mest nöjd, hoppas jag.

Försenad läsning

Jag sitter i hammocken och läser Sigrid Combüchens Spill. Det skulle jag ha gjort redan i julas, men boken blev liggande medan jag läste annat. Än går det att sitta ute i skuggan men snart har vi ostadigare väder på gång, så det gäller att passa på. Från hammocken har jag utsikt över husets baksida, mot en stig som leder till syrenerna, rosorna och min magnifika kaprifol, där en koltrast har sitt bo längst in i den täta gröna busken. Utsikten från hammocken når också till köksträdgården, där spenaten växer vildsint, och potatisen är klar att börja skörda. Jordgubbarna artar sig väl och rädisorna har ännu inte blivit träiga.

Jag är klar med mina trädgårdsprojekt, inklusive flytten av varmkomposten. Vad som återstår är normalt trädgårdsarbete, sådant som kan skötas lite vid sidan av livet. Jag drömmer om att kunna gå omkring i klänning och halmhatt och bara dutta lite här och där. Fast jag är ju inte sådan, så det blir nog inget med det.

Jag tror att jag kommer att gilla Spill, det känns så.