Romanens baksida

Det finns en baksida på det mesta. Ibland är baksidan lika viktig som framsidan. Så är det med romaner.

Jag ogillar att skriva baksidestexter eftersom det är så svårt. Hur ska jag kunna skriva något kort och inspirerande om en roman som jag kan så mycket om och ändå inte riktigt förmår sammanfatta i några få ord. Vet jag ens vad den handlar om?

Jag hörde en gång en författare (har tyvärr glömt vem) som sade att hon inte visste vad hennes romaner handlade om förrän hon läst recensionerna. Men jag inser att det nog inte duger att lämna en tom baksida för den presumtive läsaren vill trots allt ha någonting att utgå från.

Nu har Sorgbägare skickats till tryckeriet för provtryck, med baksidestexten på plats. Om den lockar till läsning av romanen? Det lär visa sig!

baksidestexten_sorgbägare

Gatsby nu och då

The great Gatsby, med Robert Redford och Mia Farrow i huvudrollerna, hade premiär 1974 och blev mest känd för kläderna och musiken. Jag såg den på bio i Malmö och köpte skivan.

gatsby2

Sedan gick nästan fyrtio år och Baz Luhrmann gjorde en nyinspelning av filmen, den här gången med Leonardo DiCaprio som Jay Gatsby, mannen som ägnar hela sitt vuxna liv åt att försöka vinna kvinnan som han älskade och aldrig kunde glömma.

Nyinspelningen släpptes för inte så länge sedan på Netflix och det var då jag bestämde mig för att titta på båda versionerna. Originalet ligger i HBO Nordics katalog.

Nu har jag gjort det. Kvoten för romantik och hopplös kärlek, egocentricitet och ytlighet är för stunden fylld. Om jag nu inte ska läsa boken också, när jag ändå håller på.

Som ögongodis är båda sevärda. Baz Luhrmanns filmer är alltid färgglada karameller med blankt papper och i den här filmen finns alla möjligheter till extravaganza.

Den fyrtio år gamla filmen är självklart mer nedtonad, långsammare, tjusigare och med softat filter som irriterar nästan lika mycket som de svettvåta ansiktena, som ska illustrera den heta sommaren.

Det går inte att skriva eller filma den här typen av kärlekshistorier längre. Tiden har för länge sedan sprungit ifrån den sortens romantik. Men det är vilsamt att då och då få sjunka in i en tid då det varken fanns mobiler eller facebook. Då kärleken var evig – åtminstone från den ena parten.

Byggklossar för vuxna

IMG_0318.JPG

När jag anlade min grönsaksträdgård måste jag ha varit berusad, alternativt så utmattad efter kampen mot björnbärsriset, att jag inte visste vad jag gjorde.

Jag satsade på pallkragar, vilket är ett smart och hanterligt sätt att odla. Men varför satte jag pallkragarna lite hipp som happ utan en tanke på att det skulle se snyggt ut?

Den frågan har blivit alltmer aktuell och nu står jag inte ut längre. Pallkragarna ska bort, och med dem köksträdgården. Fast utan odling vill jag inte vara. Helst inte utan pallkragar heller.

Jag hittade pallkragar i plast på ett företag i Halmstad (går inte ut med namn eftersom jag inte vill göra reklam, men det går säkert att hitta via nätet) och nu traskar jag omkring med dessa i trädgården för att hitta bästa stället att placera dem.

De var väldigt lätta att montera, även jag, som alltid gör fel först, lyckades på första försöket. Okej då, lite fel gjorde jag men jag upptäckte det snabbt.

Nästa steg blir att fylla dem med jord. Och sedan är det bara att vänta på våren.