Av klent virke

Sedan tidigare har jag bestämt att Cayenne blir den sista katten i mitt liv. Jag har aldrig haft hjärta att lämna någon av mina katter på pensionat när jag åkt bort, och det finns inte många människor i min omgivning som kan åta sig att passa en katt. Men i går kväll tänkte jag för första gången att kanske kanske kanske … jag skulle kunna vänja en liten kattunge vid att må gott på pensionat de gånger jag inte är hemma, det är ju trots allt inte så värst ofta jag beger mig iväg.

I dag när jag kom upp möttes jag inte av Cayenne. Han kommer ALLTID och möter mig, snor runt benen och kräver att få en portion kokt fisk. I dag låg han vid ett element i vardagsrummet, tittade inte upp, nosade inte på maten när jag bar fram den till honom.

Nej, jag ska inte ha fler katter efter Cayenne. Jag är av så klent virke att jag inte klarar av när de blir sjuka. Det är illa nog när han blivit biten av en annan katt, men då vet jag åtminstone var problemet ligger. När han är så här håglös och inte äter, inte dricker och inte spinner sätter jag mig i soffan och gråter. Jag klarar inte av det.

Så här vill jag att hans blick ska vara. När han mår bra, mår jag också bra.

Snabbmat

Jag har bättre disciplin med mat när jag jobbar. Då ser jag till att ha lunch förberedd så att jag snabbt kan värma. Innan jag kör till jobbet på eftermiddagarna rör jag ihop en sallad eller tar fram en soppa ur frysen. Som mellanmål äter jag frukt och senare på kvällen blir det ofta keso med frukt och nötter eller bara en fruktsallad.

När jag är ledig ser det helt annorlunda ut. Då står jag hungrig med vild blick och undrar vad jag ska äta när klockan passerat tolv på dagen. Jag måste ha mat NU! Då och då köper jag tio, tolv påsar snabbnudelsoppa, vilket räddat mig många gånger. Men människan kan inte leva på enbart snabbnudlar, så då får det till andra knep.

En av snabbrätterna jag ofta tar till är chilikryddad ost- och broccolisoppa. Den tar inte mer än tio minuter att tillaga och blir fruktansvärt god. (Kokt broccoli i buljong och röd chili, mixas, blandas med riven ost.)

En annan soppa som är som sänd från himlen är grön ärtpuré med creme fraice. Ärter kokas i buljong, blandas med creme fraiche och mixas. Salighet blir resultatet.

Och så har vi brysselkålsräddaren. Kokt brysselkål fräses några minuter, blandas med en hackad rödlök, lite rostad mandel och några bitar fetaost.

Jag tror att det får bli brysselkål i dag. Sedan ska jag gå ut och plantera påskliljor i balkonglådorna vid min rostiga smidespaviljong.

Första dagen

Jag tar min smörgås och min temugg och går ut i växthuset för att äta frukost. Det är något med oss svenskar, så fort solen visar sig på våren vill vi ut. Än är det för kallt att sitta på trappan utanför köksdörren, och i hammocken. Jag längtar efter morgnarna då jag kan sitta i hammocken och äta frukost samtidigt som jag stillsamt gungar min själ.

Växthuset duger gott tills vidare. Jag sitter på en caféstol, dricker te, tittar på den automatiska fönsteröppnaren (som fungerar på ett tillfredsställande sätt) och läser Bodil Malmstens nya bok, Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag. Egentligen har jag inte tid att läsa den nu, men när jag hittade den på jobbet i går kväll kände jag att det var just den boken som skulle bli min läskompis i växthuset.

Jag har två recensionböcker som väntar. Den ena har jag snart nått halvvägs in i, recensionen ska publiceras 3 april. Den andra var försenad från tryckeriet och har ingen första recensionsdag.

Sedan har jag några böcker av egenutgivarkolleger, som jag läser när jag inte har recensionsböcker. Jag tänkte samla ihop dem och skriva om dem, jämföra, peka på vilken bredd det finns, vilken kvalitet. Ett par av böckerna har jag läst ut, en är jag nästan klar med och en har jag nyligen påbörjat. Den sista ligger kvar på nattygsbordet, jag har kommit fyrtio sidor in i den men inte vidare. Kanske kan den bli mitt frukostsällskap i hammocken, jag tror att den behöver lite gung för att komma till sin rätt.

Det är första dagen av min drygt nio veckor långa tjänstledighet. Jag ska avsluta ett projekt – kåserisamlingen, och fortsätta med ett annat – romanen som ska komma ut nästa vår. Men först och främst tänker jag njuta av våren och befinna mig i trädgården så mycket som möjligt. För första gången komma undan stressen över allt som ska göras när det plötsligt börjar grönska, och all tid jag inte har.

I år har jag köpt mig den tiden. Det blir nog bra. Jag ska läsa ett avsnitt till ur Bodil Malmstens bok, sedan börjar jag.