Ännu svårare tider i växthuset

Ljusslingan i växthuset hade slocknat när jag kom hem från jobbet. Så hade även belysningen i halva huset. Jag kastade jackan på golvet och körde in huvudet i proppskåpet. Tände en ficklampa. Kollade jordfelsbrytaren, tittade på säkringarna. Sedan kom jag på att det var en av huvudsäkringarna som gått sin väg. Det händer så sällan att jag glömmer mellan varven. Jag är lite imponerad av att jag faktiskt hade proppar hemma.

Det varde ljus igen och jag gick direkt ut i växthuset och spanade på termometern.

En plusgrad. En ynka plusgrad. Men trots allt – inte en enda minusgrad. Nu går fläkten och senast jag kollade hade temperaturen stigit en grad och jag har tänt stearinljus som ska hjälpa till att få citrusträden på gott humör igen.

Jag tycker att vi bestämmer att det får vara slut med kylan nu. Vårvindar friska, leka och viska …

 

Svåra tider i växthuset

plasthusNär jag en dag för ett par år sedan bestämde mig för att jag ville ha ett växthus var det redan från början givet att det skulle hållas frostfritt över vintern, för att kunna härbärgera mina Medelhavsväxter. De hade fört en synnerligen tynande tillvaro i förrådet, som visserligen hade fönster men långt ifrån tillräckligt med ljus.

Således blev det isolering i bottenplattan med tjocka lager frigolit och så här mitt under andra vintern kan jag konstatera att det fungerar. Förra året gick en säkring under en svinkall natt i början av februari, och då blev det direkt tio grader kallt i växthuset. Men i år har det varit några grader över noll hela tiden och det finns hopp om att både citron och lime överlever.

Men ack och oj vad fläkten får jobba. Elräkningen var flera hundra kronor högre i december än vad den brukar vara.

Enstaka dagar, när solen visar sig, blir det nästan tjugo grader varmt i växthuset. Men än är det inte riktigt läge att sitta där och läsa med tekoppen inom bekvämt avstånd. Enligt prognosen ska kylan fortsätta i minst en vecka till.

Så länge värmefläkten inte strejkar får jag vara tacksam. Det hade blivit betydligt billigare att köpa citroner och limefrukter än att odla själv. Men inte lika roligt.

Syrligt nyförvärv

Av mitt förra inlägg att döma skulle man kunna tro att jag alltid gör dåliga affärer. Men min senaste investering gör mig i alla fall glad, även om den på sikt kan visa sig vara mindre bra.Jag har köpt ett limeträd. Sedan tidigare har jag ett citronträd. Jag köpte det i våras och sedan dess har det blommat oavbrutet och nu är trädet fullt av små kart. Det tar tid för en citron att mogna, men det är värt väntan.

Många köper citronträd för blomdoftens skull. Och visst är den fantastisk, men ännu mer otrolig är smaken på de egenodlade citronerna. Så saftiga, så ljuvliga.

Och nu har jag alltså slagit till på ett limeträd. Om jag hade varit smart hade jag naturligtvis väntat till våren. Tänk om jag inte lyckas övervintra trädet. Då har jag inte fått en chans att njuta av det.

Jag tänkte inte så när jag köpte det. Jag tänkte bara att jag ville ha det och att det skulle få vara sällskap till citronträdet nu i vinter. I mitt lilla växthus. Förra vintern hade jag två olivträd i växthuset. De dansade och sjöng hela vintern, och belönade sitt fina vinterviste med att blomma och sätta frukt. Två rosmarinplantor fick också övervintra i växthuset. Tidigt på säsongen blommade de med vackra blå blommor.

Tillsammans ska mina Medelhavsväxter nog klara vintern. Bara för att jag vill det så mycket. Och för att drömmar är till för att förverkligas när så är möjligt.