Mötena duggar tätt

I söndags var det årsmöte i Hallands författarsällskap och i måndags var det dags för förlagsmöte. Joanna Björkqvist och jag hade mycket att prata om och planera inför både närmaste framtiden och på lite längre sikt. Hennes nya reportagebok kommer ut i början av september men redan nu är det hög tid att fundera kring hur den ska marknadsföras.

Bokmässan i Göteborg är en annan viktig sak för Grim förlag. I år blir det fjärde gången jag ställer ut och nu börjar jag nästan känna mig rutinerad men förmodligen kommer det ändå att vara lite stressigt veckorna innan det är dags att packa bilen full och fara till mässan.

IMG_3038

Förlagsmöten har vi då och då, Joanna och jag. Oftast träffas vi över en lunch men en gång om året försöker vi få lite mer tid till vårt förfogande. Då passar vi även på att skåla, eftersom det alltid finns någonting roligt att skåla för.

Och på kvällen tog vi en promenad i de vackra omgivningarna och fortsatte prata om stort och smått.

IMG_3039

En annan roll än författarens

grimlogo_1_png

Under några månader så här i början av 2015 har jag lagt min författarroll åt sidan. Förutom att vara författare driver jag Grim förlag och där händer mycket spännande. När jag startade förlaget 2012 var det för att ge ut mina egna böcker men nu, knappt tre år senare, är situationen en annan.

Grim förlag är ett mycket litet förlag och ska vara så även i fortsättningen. Samtidigt jobbar jag heltid med förlaget och författandet nu (även om jag inte kan leva på det utan måste ta pengar från annat håll till mat och hyra) och tiden känns mogen att våga ta ett steg till.

Så i vår kommer det ut tre böcker av andra författare. Samtidigt får mitt eget skrivande ligga lite på is. Varje gång jag är ute och går försöker jag styra in tankarna på min nya roman, och någon gång i början av maj hoppas jag komma igång på allvar och skriva igen. Men tills dess är jag förläggare och förlagschef i stället.

omslag_våra_älskade_framsida

Om mindre än en månad kommer Joanna Björkqvist ut med sin reportagebok Våra älskade orkade inte leva. Hon kommer själv att berätta mer om den här när utgivningen närmar sig. Det har varit ett intensivt arbete med att få boken klar och vi har ständig chattkontakt (och en hel del via telefon) för att bolla idéer om allt från hur säljbladet ska se ut till vilka i media som ska kontaktas. Under jul och nyår var det mest korrekturprat, och även sedan pdf skickats till testläsare och till provtryck hittades det felaktigheter i manuset.

Snart är det deadline för alla ändringar och nu känns det faktiskt som om allt är klart. Bara att vänta på leveransen av böcker då och sedan hoppas att deras tid i lagerutrymmet blir kortvarig.

En månad senare är det dags för nästa bok att ges ut på Grim. Den har jag jobbat med i december och januari och snart är den också klar att skickas till tryck. I nästa vecka hoppas jag att det finns ett färdigt omslag och då återkommer jag och berättar mer. Det är en roman som jag tror att det kommer att pratas en del om.

I april kommer tredje boken för året ut på Grim. Även den ber jag att få återkomma till.

Nu är även montern till Bokmässan i Göteborg bokad. Det är visserligen åtta månader dit, men tiden går fort när man har roligt. Och det har jag, nästan hela tiden.

Manusblad på blöt resa

papperI veckan träffade jag min redaktör, Joanna Björkqvist, igen. Hon tog med sig manuset till Sorgbägare när hon åkte till Grekland och därifrån fick jag trevliga rapporter. I gengäld har jag läst ett kapitel ur Joannas nya bok (hon är inte bara redaktör, hon är författare också – till Närmare dig och Förverkliga din bokdröm, medskribent där var Kristina Svensson) som kommer ut sent i höst. Det är en reportagebok i ett angeläget ämne, men mer kan/får jag inte säga om den än så länge. Annat än att den blir väldigt bra. Jag ser verkligen fram emot att arbeta tillsammans med Joanna i det projektet. Tacksamt kan jag konstatera att hon har valt Grim förlag.

När vi hade gått igenom mina synpunkter på hennes text satte vi oss med Sorgbägare. Sida nummer elva såg märkligt vågigt och buktigt ut, och Joanna tvingades erkänna att en grekisk vind tog tag i bladet och flög iväg med det, men den tröttnade efter några meter och släppte ner det – i poolen.

Vid sådana tillfällen är det skönt att bläckstrålskrivarnas tid är förbi. Ett laserutskrivet papper klarar ett dopp i poolen utan problem.

Joanna var betydligt mer tålmodig än vinden, och orkade igenom hela manuset trots att hon läst det förut. Och precis som efter förra genomgången är jag tacksam över den hjälp jag fått att själv förstå min text och närma mig den. Nu återstår bara en del mindre ändringar innan den kan gå till sättning.

Det som jag länge tvivlade på är alltså på väg att bli en roman. Om jag får tro Joanna (och det är väl klart att jag måste tro på min redaktör) är Sorgbägare en av de allra bästa romanerna jag skrivit. Nu ska jag bara försöka skriva en lockande baksidestext också.