Kategoriarkiv: Skrivande

Oväntad inspirationskälla

Postat av

IMG_3230

Den här boken, Andelen av George Pelecanos, köpte jag i en sådan där kampanj ”köp fyra – betala för tre”. Jag uppskattade att den bara har 242 sidor och tänkte att den nog skulle kunna slinka ner. Pelecanos är dessutom en av männen bakom tv-serien The Wire, som är en höjdare på alla sätt och jämte Vita Huset (West wing) helt enkelt bäst. Men jag hade aldrig räknat med att hitta inspiration till mitt skrivande i Andelen. Jag tror att det är något med språket, sättet att berätta. Kortfattat, medvetna upprepningar som är välgörande för rytmen.

När jag läser något som inspirerar mig så här händer något med mitt eget språk. Jag vågar mer. Men jag är fullkomligt övertygad om att ingen annan skulle märka någon skillnad; det som händer sker inom mig.

Jag tänker, än en gång, att det som kan sägas med få ord (och på få boksidor) är det som verkligen är värdefullt. Det är där författaren har tänkt igenom och vägt varje ord, plockat bort alla passager som inte behövs, rensat bort allt onödigt tingel tangel. De allra flesta böcker, i synnerhet i deckargenren, skulle kunna kortas mer än omfånget på Pelecanos bok. Varför anses det vara fint att skriva långt när underbart är kort?

Nästa romanresa har börjat

Postat av

IMG_3214

Nu är jag igång med nya romanen. Jag började skriva för åtta dagar sedan, sittande i den här fåtöljen och min plan är att fortsätta sitta där tills någon gång i höst när det känns trivsammare att flytta in till biblioteket.

Den har en arbetstitel som bara är begriplig för mig och därför tänker jag inte nämna den. Jag tänker inte heller berätta mer än att den utspelar sig på en fabrik i mitten av 1970-talet. Så egentligen ville jag bara tala om att jag äntligen har fått fast mark under fötterna i och med att min åttonde roman nu så sakteliga börjar växa fram. Ett första utkast beräknas vara klart någon gång i höst och i absolut bästa fall kan det bli fråga om boksläpp nästa höst.

Men först ska romanen skrivas …

Livet utan skrivprojekt är ett gungfly

Postat av

Snart är det kris. Jag känner hur marken gungar under mina fötter, hur det kliar i hela kroppen, hur irritationen gör att toleransnivån sjunker till ett minimum. Det är en evighet sedan jag skrev senast. Och då menar jag inte här, även om det också är ett tag sedan. Det är en evighet sedan jag var inne i ett romanprojekt och jag mår verkligen inte bra av det.

Ibland tänker jag att livet kanske hade varit enklare eller bättre om jag inte skrivit. Problemet är att jag inte har något val. Jag måste skriva, annars kantrar den farkost som är mitt liv.

Det är så mycket annat just nu, så mycket som måste bli klart, så mycket som kommit i vägen. Jag måste få bort det först. Men sedan … Så fort som möjligt. För det är snart kris och jag behöver ett romanprojekt att klamra fast vid.