Till Fridhems folkhögskola för att lämna böcker

IMG_3093

Fridhems folkhögskola i Svalöv ska sälja min roman Kvinnor, vin och vänner och i dag var jag där för att lämna några lådor böcker. Det låg vemod i luften och uppbrottsstämning eftersom det var avslutning för de elever som går långa kurser. Överallt stod människor i klungor och grät och kramade om varandra. Rummen städades ur, snart är det dags för sommarkursfolket att flytta in.

Det kommer över tusen människor till Fridhems sommarkurser varje år. I år finns även tre romanpersoner där: Carina, Boel och Caroline. På bilden kan man se balkongen som Boel och Caroline sitter på om kvällarna. Trädet som syns i förgrunden nämns också i romanen.

IMG_3091

Om precis två månader är det min tur att vara på Fridhems folkhögskola några dagar, men i dag blev det bara en snabb visit innan jag styrde hemåt igen. Hejdå, skolan! Vi ses i augusti!

IMG_3092

Kvinnorna på väg till nya läsare

IMG_3006

I går kommenterade jag i en tråd på Facebook och skrev att ”det är därför jag försöker skriva om vanliga människor”. En liten stund senare hade jag fått tre beställningar på min nya roman, Kvinnor, vin och vänner, som handlar om tre vanliga kvinnor. Ungefär samtidigt fick jag mejl från en skrivarkompis, som jag träffade på Fridhems folkhögskola (där min roman utspelar sig) för många år sedan. Hon hade läst och gjort anteckningar, som hon lät mig ta del av. Samtidigt ville hon beställa en bok att ge bort. Hon har gjort så med flera av mina tidigare romaner också, i synnerhet Kråkprinsessan, som hon fortfarande kallar för en liten pärla och har spridit i sin vänskapskrets.

Som okänd författare på ett litet förlag geografiskt placerat i marginalen är det jag beskrivit ovan värdefullt. Att böcker kan spridas via exempelvis sociala medier, i det här fallet utan att jag gjorde reklam för boken eller ens nämnde den (men jag har naturligtvis gjort det tidigare) och att läsare som tyckt om mina böcker lånar ut dem till sina vänner (eller ger bort i present) – det är toppen!

Jag hade tänkt skriva lite om varför jag vill skildra ”vanliga” människor i mina romaner, men jag tror att jag sparar det till ett annat inlägg. Hur mycket jag än skulle vilja sitta kvar i min läsfåtölj har jag fortfarande ett lager färg kvar att stryka ut på panelen som ska sättas upp i mitt glasrum. Sista strykningen, sedan får jag några dagars fritt från målning. Hoppas jag.

 

I stället för uppburen författare

Så vad gör en författare då om dagarna när den nya romanen är släppt? Åker runt på föreläsningsturné kanske? Eller till det ena signeringsstället efter det andra? Dricker upp bubblet som jag fick vid releaseminglet?

Svaret är det här:

IMG_2980 IMG_2981

Så här glamourös är min tillvaro just nu. Jag målar panelbrädor till mitt inglasade uterum (hur mycket trä det kan finnas i ett glashus är ofattbart) och bär svintunga klinkerplattor. Och när det är gjort flyttar jag marksten för att ha som kant där singel går över i vildmark. Jag far också omkring som en vilde i trädgården. Drar upp lite ogräs här, planterar en ny vindruvsplanta där, petar ner några lobelia och förbannar kaninerna som demolerar min nysatta lavendel (ska ta itu med att klippa itu tio meter nät och sätta upp runt hela rabatten).

IMG_2971

Och så skriver jag en novell lite så där vid sidan om till en sommartidning och funderar på hur novellen till nästa sommartidning ska konstrueras.

Då och då tänker jag på Kvinnor, vin och vänner och hoppas att den ska nå många läsare och tas emot på det sätt den är tänkt – som en stunds trivsam underhållning.

I juli tänker jag på allvar börja fundera på nästa roman och i höst hoppas jag kliva in i skrivbubblan igen. Glasrummet som är på gång kanske kan bli en plats för kreativa tankar. Jag hoppas det.