månadsarkiv: januari 2014

Teknikens underbara värld – och jag

Postat av

Skärmavbild 2014-01-31 kl. 23.35.34Vissa dagar, alltså. Jag och tekniken, ej kompatibla. I går uppdaterade jag operativsystemet till min bärbara dator. Det fanns ingen som helst anledning att göra det, men jag har väldigt svårt att negligera uppmaningar om uppdateringar. En mörk kraft inom mig tvingar mig alltid att starta uppdateringsprocessen.

Under pågående nedladdning fick jag ett bryskt besked att vissa program inte skulle fungera med det nya operativsystemet. Word var ett av dem. Det är i Word jag skriver nya romanen. Jag vet att det finns andra, möjligen bättre, ordbehandlingsprogram men jag håller mig till Word. En gammal version, dessutom. Så när jag testade om det verkligen kunde vara med sanningen överensstämmande att Word inte fungerade längre fick jag bekräftelse att så var fallet.

En sådan tur att jag inte har uppdaterat den andra datorn. Men kanske var det ändå meningen att jag skulle skaffa en ny version av Word, så jag beställde och får den skickad till mig per post i nästa vecka. Jag vet – jag borde ha laddat ner programmet från nätet, men det kom jag inte på förrän beställningen var gjord.

I dag upptäckte jag att Java inte fungerade. Jag fick beskäftiga meddelanden om att säkerhetsprogrammet hade stoppat applikationen. Datorn väntade sig antagligen att jag skulle klappa den på huvudet, men i själva verket fick jag lust att slå den på käften.

Långt om länge lyckades jag lösa problemet och allt var frid och fröjd.

Sedan skulle jag kolla in ett avsnitt av en amerikansk serie på HBO Nordic. Jag startade Apple-tv, kopplade in airplay via iPaden och började titta. En stund senare försvann airplay-symbolen. Den gör det ibland. Eftersom jag inte orkade bråka kopplade jag sladd från datorn till teven och fortsatte titta. Då fick jag inte med ljudet. Jag startade min lilla fina högtalare och fortsatte titta. En stund senare dog högtalaren (batteriet var urladdat). Då höjde jag ljudet på datorns högtalare och fortsatte titta. En stund senare talade datorn om att den gick på reservström och behövde laddas.

Tja, så där höll det på. När jag hade tittat färdigt på programmet luskade jag ut hur jag ska bete mig för att få med mig ljudet när jag skärmdubblerar.

Och sedan gick jag och lade mig och läste en bok, tryckt på papper. Den laddades inte ur, däremot gled den ur händerna på mig när jag somnade.

Belöning för slitet

Postat av
Semlan på bilden har inget med verkligheten att göra. Jag glömde fotografera den som jag åt.

Semlan på bilden har inget med verkligheten att göra. Jag glömde fotografera den som jag åt.

Efter fyrtionio skrivdagar lossnade det äntligen. Jag har inga förhoppningar om att det kommer att vara så fram till slutet av manusskrivandet, men bara känslan av att ha en enda dag då det fungerar är värt de andra dagarnas slit.

Turen till Stockholm ”berövade” mig på två skrivdagar, men i går satte jag mig i tron att jag skulle kunna fortsätta utan vidare. Det gick inte. Jag kunde knappt få ur mig ett enda vettigt ord och missnöjet var stort. Det enda som räddade dagen var att jag gick till gymmet trots att jag inte hade lust, och att jag faktiskt bestämde mig för att inte acceptera att det var en skitdag. I stället beslöt jag mig för att förbereda mig inför dagens skrivpass genom att gå igenom vad som skulle hända i manuset. Vanligtvis söker jag mig fram, men det känns som om jag gjort det de övriga fyrtioåtta dagarna, med få undantag, så att få lite styrning i förväg var välkommet.

Det blev så mycket enklare! Jag trivs med att inte ha koll på varenda händelse och varenda vägskäl i romanen, men att ha en liten hum om riktningen underlättar onekligen. Att skriva detaljerade synopsis är inget för mig, inte heller att noggrant beskriva karaktärerna i förväg. Jag vet ju att de i ren protest blir precis tvärtom. Men att sätta mig framför datorn varje morgon och tänka att vi får väl se vad som händer i dag, är onekligen påfrestande.

En belöning var jag värd efter ett gott dagsverke. Det fick bli en semla. Fast egentligen var det belöning nog att känna mig nöjd. Semlan åt jag mest för att bygga på fettranden runt magen.

Spännande möte på känd adress

Postat av

dörrJag gnetar på med manuset till min nya roman, men fick anledning att avbryta skrivandet ett par dagar för att åka till Stockholm. Strax före jul blev jag tillfrågad om att ingå i en fokusgrupp om egenutgivning, som en projektgrupp på Bonnierförlagen jobbade med. Det lät spännande så jag tackade ja och i dag var det dags för en träff på Sveavägen 56.

Vi tre som var inbjudna fick berätta om oss själva och vår väg till utgivning, och sedan presenterade projektgruppen en skiss på hur de kan tänka sig att en tjänst för egenutgivare kan se ut. Vår roll var att komma med synpunkter.

Om det blir verklighet av planerna är det tänkt att bli en portal med alla tjänster en egenutgivare kan tänkas behöva. Allt från manushjälp, lektör, redaktör, korrläsare och så vidare via formgivning till tryckning, marknadsföring och distribution. Och en hel del annat.

Egenutgivare har länge ansetts vara ett gäng förlorare, sådana som misslyckats med att bli utgivna av förlag, och det faktum att storförlagen nu börjar intressera sig för oss är roligt. Och det är på tiden, för vi finns och vi kommer att bli fler.Det ska bli spännande att se vart det här projektet tar vägen, och roligt att få vara en liten del av det, om än marginellt.