Redigering, vin och glöggkryddor

I måndags fick jag tillbaka manuset till Kvinnor, vin och vänner med kommentarer från min redaktör, Joanna Björkqvist. I tisdags åkte jag på konstpaus till Louisiana och tänkte knappt på manuset. Och i går var jag grinig.

Det är ett tydligt tecken på att det var dags att börja redigera så i morse öppnade jag ett nytt dokument, lade manusbunten på skrivbordet och började skriva om romanen för tredje gången. Jag kunde ha gått in i det befintliga manuset och petat, strukit och lagt till eftersom det inte var några stora omvälvande förändringar som krävdes. Men jag valde att än en gång börja från scratch och med utgångspunkt från manuset, nu med nyttiga kommentarer, skriva det en gång till. Jag har sagt det förut och det tål att upprepas: det händer mycket på vägen mellan hjärnan och fingrarna och det är lättare att se de upprepningar som tidigare kommit undan om texten processas genom fingrarna också.

CIMG0380

När jag var fjorton år och skrev min första roman gjorde jag utkastet för hand innan jag, med något som inte ens kan kallas pekfingervals eftersom det skedde enbart med ena pekfringret, skrev den på maskin. Redan då insåg jag att det jag höll på med inte var gångbart i längden och jag är tacksam för den insikten och för att jag lärde mig skriva med riktig fingersättning eftersom den är överlägset snabbast.

Jag hade inte skrivit mer än några rader innan jag med välbehag förflyttade mig tillbaka till Fridhems folkhögskola och den där fiktiva sommarveckan som jag skildrar i romanen. På eftermiddagen när jag vittjade brevlådan fick jag dessutom, via posten, en hälsning från folkhögskolan, som konstaterar att sommaren aldrig är långt borta från Fridhem.

IMG_2510

Det var visserligen glöggkryddor i brevet men i mitt manus är det vinet som flödar och sommarvärmen ligger tät över Svalöv. Kanske kan jag använda lite av det vinet och göra min egen glöggblandning. Jag tror att personerna i romanen skulle gilla det, åtminstone om de får vara med och provsmaka glöggen.

Konstpaus på Louisiana

Detta bildspel kräver JavaScript.

I dag blev det en tur till konstmuseet Louisiana i danska Humlebæk. Där såg vi bland annat den omtalade utställningen med Yayoi Kusama och hennes prickiga värld. Louisiana är en favorit bland resmål som man kan nå över dagen. Museet ligger oerhört vackert med havet nedanför och byggnaderna har smugits in bland månghundraåriga träd.

Efter besöket tog vi en fika i Helsingör innan det blev färja tillbaka till Sverige och tåget hem.

IMG_2506

Konstpauser är trevliga. Och i morgon ska jag börja jobba med redigeringen av Kvinnor, vin och vänner. Det är också trevligt.

På djupet i min litterära bagatell

Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

I dag satte jag mig på tåget till Kungsbacka för att träffa Joanna Björkqvist, min högt värderade redaktör. Hon har gått igenom manuset till Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som ska komma ut någon gång till våren på Grim förlag.

Jag var lite nervös innan, för efter att jag lämnade ifrån mig manuset har vi inte pratat om det och jag tänkte att det jag åstadkommit nog var så pass illa att det inte skulle gå att rädda. Problemet är bara att jag trumpetat ut att jag ska skriva en feelgood och att den ska komma ut till våren. Inte så bra då att stå här utan ett användbart manus.

Överlämnandet av manuset.

Överlämnandet av manuset.

Så illa är det inte, kan jag direkt konstatera. Efter att Joanna och jag ätit lunch satte vi oss på biblioteket i Kungsbacka och gick igenom manuset, sida för sida. Det fanns kommentarer på de allra flesta sidorna. Ibland bara i form av en glad figur men ofta med klargörande synpunkter på något som inte känts bra.

En del av synpunkterna var sådant som jag själv har funderat på men inte formulerat för mig själv. Väldigt praktiskt att någon annan formulerar det i stället, så att det blir konkret och – framför allt – omöjligt att blunda för.

Det finns hopp. Faktiskt mer hopp än vad jag kände när Joanna redaktörsläst Sorgbägare första gången. Då var jag mer nervös när jag åkte hem än före manusmötet, eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle rädda situationen. Det vet jag inte nu heller, inte på alla punkter. Men jag känner mig betydligt lugnare, vilket kanske märks i bilden jag tog på tåget, med ett positivt ljusskimmer i horisonten.

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det kommer att krävas några långa vandringar och en anteckningsbok i ständig beredskap. Om två månader är nästa version av Kvinnor, vin och vänner klar. Det känns bra att veta.