Boksläpp och bokmässa

halländsk_bokmässa

I går var det premiär för halländsk bokmässa. Den allra första versionen tog plats på Stadsbiblioteket i Halmstad, en otroligt vacker byggnad som delvis skjuter ut över Nissan.

Ett fyrtiotal författare och några förlag hade samlats för att visa upp sig och sina böcker, och på Nissanscenen var det föredrag och bokpresentationer från klockan tio på förmiddagen till fyra på eftermiddagen. Det var också föredrag och workshop i en annan lokal i biblioteket.

framsida_sorgbagare

Klockan elva klev min redaktör och förlagskollega Joanna Björkqvist och jag upp på scen för att prata om Sorgbägare och mina andra böcker. Det börjar bli några stycken nu, det märkte jag inte minst när jag bar in alla lådor med böcker på morgonen för att placera på bokbordet.

Hela dagen var det en jämn ström av besökare och massor av människor stannade till vid vårt bord för att prata och ibland köpa en bok eller två. Det är fantastiskt att träffa läsare som hittat någon av mina romaner av en slump och tyckt så mycket om dem att de återkommit för att läsa de andra.

Sista halvtimmen, innan biblioteket stängde och mässan var över, var jag uppe på scenen igen, den här gången för att tillsammans med Anna-Pia Åhslund, Camilla Jönsson, Maria Ehrenberg och Gunnar Ardelius diskutera om det är möjligt att vara författare i Halland. Möjligt är det förstås, man kan i princip sitta på en kobbe och skriva, men när det kommer till att överleva rent ekonomiskt är det svårare.

Och sedan var det över! För den här gången i alla fall. Nästa år flyttar den halländska bokmässan till Varberg. Det ser jag redan fram emot.

Synopsis – nej tack!

IMG_1667

När jag började skriva Sorgbägare hade jag bara vaga idéer om hur berättelsen skulle gestalta sig. Det straffade sig under hela skrivprocessen. Därför bestämde jag mig för att nu, när jag ska börja skriva nästa roman, får det vara slut på det här aningslösa drällandet i romanland. Jag ska ha en synopsis och därmed basta.

Hahaha, vem tror jag att jag lurar? Jag KAN inte skriva synopsis, jag VET inte vad som ska hända förrän det händer. Jag går runt runt medan tankarna låser sig och jag tittar ut på det som nästan är regn och sedan funderar jag på om jag ska gå och klappa katten eller kanske äta något eller … och så har förmiddagen gått och jag har inte kommit närmare en lösning på problemet.

Jag har ingen erfarenhet av att skriva synopsis och det är antagligen därför det är så omöjligt för mig. Dessutom tror jag att jag har missuppfattat uppgiften. Ett synopsis kan säkert se ut på olika sätt. Jag har i alla fall skrivit ner frågan: vad händer i kapitlet? och strukit under den. Mitt mål är att ha klart för mig i alla fall EN viktig sak som händer. Jag minns en föreläsning med deckarförfattaren Åke Edwardson, där jag ställde frågan om han skriver synopsis. Det gjorde han. Ungefär fyra meningar för varje kapitel.

Fyra ynka meningar. Nog borde jag kunna åstadkomma det! Annars får svaret på frågan Vad händer i kapitlet? bli Det får vi väl se när vi kommer dit!

Skrivare och gammal bil

Idag har jag köpt och installerat en trådlös färglaserskrivare. Själv behöver jag ingen färgskrivare eftersom jag har en alldeles utmärkt svartvit laserskrivare, men mitt förlag, Grim, kommer att behöva. Så det var bara att plocka fram företagskortet och betala.

Fast det höll på att inte bli någon skrivare. När jag kom till butiken och frågade efter en trådlös laserskrivare fick jag besked att de inte hade någon. Däremot fanns med bläck.

Nej tack, av bläckstrålskrivare har jag enbart dåliga erfarenheter. Jag muttrade lite och sedan fick jag syn på en stor kartong med en bild på en skrivare av den typen jag ville ha.

”Den där då, är inte det en laserskrivare?”

”Jo, men den är så stor.”

” … ?”

Första bilen och skribenten som mycket ung.

Första bilen och skribenten som mycket ung.

Det påminner mig om när jag nyss hade fått körkort och skulle köpa bil. Det fanns ingen lämplig inne. Bilhandlaren drog på det, tvekade och till slut sa han:

”Jag har en, men den är så ful att jag inte vill sälja den.”

” …?”

Jag döpte den fula bilen till Ior och körde med den i ett år. Den fick vara med om både dikeskörningar, åkermöten, krock med vägg och krock med annan personbil innan den byttes mot en annan bil.

När det gäller laserskrivaren förstod försäljaren ganska snart att jag faktiskt var intresserad av att köpa, och då överöste han den med beröm. Det tog mig hela eftermiddagen att få skrivaren att kommunicera trådlöst med datorerna (däremot blev den snabbt kompis med iPaden) men till slut lyckades jag.

Då gick jag en snabb tur till havet för att andas lite analogt igen.