Konsten att bli rik

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vill redan nu varna för att mitt mått på rikedom inte nödvändigtvis är samma som andra har. Den som söker efter bästa placeringsknepen på börsen får leta någon annanstans.

Själv konstaterar jag att min rikedom får mig att må gott. Jag öppnar dörren till vedboden där jag nyss staplat en kubik ved, och jag känner mig omåttligt rik. Vi har precis lämnat en kall och tjurig vinter bakom oss, jag hade eldat upp i stort sett varenda vedträ som fanns i boden, men nu har jag fyllt på med ny torr fin ved, och jag vet att jag är redo för nästa vinter. Må den dröja, och må den bli mildare än den förra.

Sedan går jag till komposten och kör ner grepen i det fack där det ligger färdigkomposterad jord. Tjälen har gått ur marken. Att äga lite jord är stort och att framställa sin egen jord med hjälp av växtdelar och maskar, det är rikedom för mig. Och lite lycka.

Lycka är också att hitta säsongens första blyga blåsippor i fjolårsgräset, och några förskrämda vitsippor som vänder nosen mot solen. Potatisarna som ligger i förrådet och väntar på att komma i jorden är inte ett dugg förskrämda. Det är inte heller potatisknölarna som tillbringar sin barndom i växthuset. Allt liv som spränger fram och upp när det blir vår får mig att inse naturens rikedom, och då blir den också min.

omslagmrRik blir jag däremot inte på mina böcker. Men jag gläds ändå åt plinget i mejlboxen som varje dag förkunnar att det kommit beställningar på min senaste roman, Mellan raderna, från BTJ. E-boken finns redan på alla bibliotek som tillhandahåller e-böcker, och snart finns även pappersboken på bibliotek runt om i landet.

Visst är det en rikedom att ha förmånen att få sina ord spridda.

Inte utan min pannlampa

pannlampaDet blir ruggigt mörkt när man har fler träd än hus som grannar. Lite bättre är det nu när snön lyser upp, men på kvällarna är det ändå nödvändigt att ha pannlampa när jag går till vedboden för att hämta in bränsle till kaminen.

Jag har även använt pannlampan mitt i sommaren. Det var för några år sedan, när jag kom från Cornwall sent på kvällen. Jag var så nyfiken på hur det såg ut i trädgården efter min tio dagar långa frånvaro att jag gick ut och spanade i skenet från pannlampan. Det har jag låtit en av mina romanfigurer i nästa bok, Mellan raderna, göra. Fast till skillnad från honom väntade jag till nästa dag innan jag gav mig på det tjugo centimeter höga gräset.

Just nu behöver jag inte bekymra mig om högt gräs. Jag tänder pannlampan och går för att hämta lite ved. Sedan tänder jag i kaminen, värmer lite glögg och mår hur fint som helst, efter ett gott dagsverke. Jag har skrivit kåseriet som ska in i tidningen på måndag, jag har närmat mig slutet i redigeringen av romanen och varit på Posten med ett paket böcker till Adlibris.