Konsten att bli rik

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag vill redan nu varna för att mitt mått på rikedom inte nödvändigtvis är samma som andra har. Den som söker efter bästa placeringsknepen på börsen får leta någon annanstans.

Själv konstaterar jag att min rikedom får mig att må gott. Jag öppnar dörren till vedboden där jag nyss staplat en kubik ved, och jag känner mig omåttligt rik. Vi har precis lämnat en kall och tjurig vinter bakom oss, jag hade eldat upp i stort sett varenda vedträ som fanns i boden, men nu har jag fyllt på med ny torr fin ved, och jag vet att jag är redo för nästa vinter. Må den dröja, och må den bli mildare än den förra.

Sedan går jag till komposten och kör ner grepen i det fack där det ligger färdigkomposterad jord. Tjälen har gått ur marken. Att äga lite jord är stort och att framställa sin egen jord med hjälp av växtdelar och maskar, det är rikedom för mig. Och lite lycka.

Lycka är också att hitta säsongens första blyga blåsippor i fjolårsgräset, och några förskrämda vitsippor som vänder nosen mot solen. Potatisarna som ligger i förrådet och väntar på att komma i jorden är inte ett dugg förskrämda. Det är inte heller potatisknölarna som tillbringar sin barndom i växthuset. Allt liv som spränger fram och upp när det blir vår får mig att inse naturens rikedom, och då blir den också min.

omslagmrRik blir jag däremot inte på mina böcker. Men jag gläds ändå åt plinget i mejlboxen som varje dag förkunnar att det kommit beställningar på min senaste roman, Mellan raderna, från BTJ. E-boken finns redan på alla bibliotek som tillhandahåller e-böcker, och snart finns även pappersboken på bibliotek runt om i landet.

Visst är det en rikedom att ha förmånen att få sina ord spridda.

Tassavtryck

Som en kul grej har jag tänkt att Cayenne ska signera sin egen bok, i alla fall då jag säljer böcker privat eller via min hemsida (eller facebooksidan). Men hur ska det gå till i praktiken? Cayenne är knappast grabben som gör som man säger till honom, i alla fall inte om han inte själv vill. Och att doppa hans tass i bläck varje gång han ska sätta sitt avtryck kan innebära att hela huset blir fullt av hans bläcktassar, vilket inte är önskvärt. För övrigt tror jag inte att det är så nyttigt med bläck på hans trampdynor.

Då kom jag på att jag skulle kunna doppa hans tassar i blöt jord och göra ett avtryck på papper, som jag sedan för över till en stämpeldyna. Jord har han alltid varit fascinerad av och han kommer ofta in med både tassar och ansikte smutsiga av jord.

Sedan slog det mig att han skulle kunna sätta ett vattenavtryck på mörk kartong. Alla har vi väl någon gång i livet lämnat våta fotavtryck efter oss (om inte annat när vi tvingats ur dusch eller bad för att det ringer). Jag hällde upp lite vatten i en skål, doppade Cayennes högra framtass i den och stämplade därefter på en bit kartong.

Det blev så där. Eller, rättare sagt, det flöt ut och blev inte alls bra.

Sedan löste Cayenne det själv. Han placerade tassarna på kartongen och drack upp vattnet ur skålen. När han var klar klev han bort från kartongen och lämnade efter sig ett avtryck som jag snabbt fyllde i med blyerts.

Nästa steg är att hitta material som jag kan föra över och skära ut tassavtrycket på.

Fånigt? Oerhört. Onödigt? Definitivt. Men trots allt lite kul.