Biblioteksröjning – nästan klart

IMG_2227

Det ser inte väl inte så förfärligt ut. Borde inte ta mer än ett par timmar att fixa till.

För en vecka sedan bestämde jag mig för att äntligen ta itu med att sortera och städa bland bokhyllorna i mitt bibliotek. Nu är jag NÄSTAN klar. Det finns en hörnhylla där osorterade böcker trängs, och på stora delar av golvet ligger högar med böcker som inte har någon riktig hemvist.

Snart började det samlas böcker på golvet.

Snart började det samlas böcker på golvet.

Fler och fler högar, så många att jag tvingades numrera dem för att veta i vilken ordning de skulle tillbaka in på hyllorna.

Fler och fler högar, så många att jag tvingades numrera dem för att veta i vilken ordning de skulle tillbaka in på hyllorna.

Tidigare gjorde jag en sådan här sortering varje år. Då tog det inte mer än ett par timmar. Den här gången blev arbetet betydligt mer omfattande, och jag tror att jag lagt minst tio timmar med att flytta om och flytta in böcker på rätt plats.

Strindberg får gömma sig bakom förslag till bokomslag. Och skrivbordet står näst i tur att röjas.

Strindberg får gömma sig bakom förslag till bokomslag. Och skrivbordet står näst i tur att röjas.

Ett problem med det är att jag ibland inte kommer ihåg författarens namn när jag letar efter en bok. Däremot minns jag ungefär på vilken hylla boken står. Nu har alla böcker fått nya platser, exempelvis står Strindbergs samlade verk på hyllan bredvid mitt skrivbord medan han tidigare höll till bakom ryggen på mig. Det är kanske inte den inspirationskälla jag helst hade velat ha där, så för att bråka lite med surgubben har jag hängt ett förslag till omslag för min nästa bok så att det täcker några av böckerna. Ett av orden i titeln är ”kvinnor”, vilket torde irritera honom än mer.

Snyggt och prydligt.

Snyggt och prydligt.

Nu är det, som sagt, bara resten kvar. Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag bara kunnat knäppa med händerna för att få saker och ting att försvinna. Jag får ta en funderare i stället, ladda några dagar och sedan göra något radikalt. Riktigt vad återstår att se.

 

Bokbloggsjerka om bokförvaring

Veckans fråga i bokbloggsjerkan kommer från Mia Eggimann. Den lyder: Hur får du plats med alla böcker?

IMG_1949

Jag har ett litet bibliotek (fjorton bokhyllor, tror jag) där jag sorterat in alla böcker i bokstavsordning samt i utgivningsföljd. Det ryms inte fler hyllor i rummet och hyllplanen rymmer inte heller fler böcker så nu börjar det bli problem. De senaste åren har jag lagt böckerna ovanpå de andra, i väntan på att skapa plats åt dem. Samt staplat böcker i vild oordning i den smala hyllan som syns på bilden, medan jag funderar på hur jag ska organisera den.

Risken är att jag tvingas göra mig av med böcker snart. Länge var det en tanke som var helt oacceptabel men nu inser jag att det inte håller längre. Under flera år var jag medlem i en bokklubb där jag inte själv valde böcker utan fick ett bokpaket (ja, det innehöll ett uppslagsverk med grön pärm, dessa böcker maldes ner i återvinningskvarn när jag flyttade – ingen loppis ville ta emot dem) varannan månad och många av de där böckerna har jag inte ens läst och kommer aldrig att läsa. Under ännu fler år har jag recenserat böcker för en tidning och de allra flesta av dessa böcker kommer jag inte heller att läsa om. Där är alltså två kategorier av böcker som jag på sikt kan göra mig av med. Jag måste bara samla mod en liten stund till …

Att läsa eller inte läsa

CIMG0127En kväll för ett par veckor sedan räknade jag alla böcker som står eller ligger i mitt bibliotek. Det var 1.860 stycken. Jag har inte läst allihop. Under några år, tio–femton kanske, läste jag ingenting annat än recensionsböcker (samtidigt som jag köpte böcker som jag ville läsa utan pennan i hand). Dåvarande kulturchefen på tidningen gav mig i stort sett samtliga debutromaner som kom ut. Det var en spännande tid men till slut blev jag trött på att aldrig få välja själv. Och om jag tagit mig på ett uppdrag att recensera en bok var jag tvungen att läsa ut den.

I mina bokhyllor finns många böcker med bokmärken, böcker som jag börjat läsa men inte orkat igenom. Länge har de legat bredvid sängen, eller på ett bord i närheten av en fåtölj, eller någon annanstans där jag inte kunnat missa att se dem, men till slut har de åkt upp på hyllan, med bokmärket kvar så att jag ska kunna fortsätta läsa när andan fallit på.

Den där andan gör sällan det. För några år sedan bestämde jag mig för att våga lägga ner en bok som inte fångar mig. Men fortfarande låter jag bokmärkena vara kvar i den fromma förhoppningen att jag ska en dag ska plocka upp dem.

På bilden finns några av de böcker som jag börjat läsa och ännu inte avslutat. Ibland har jag bara läst några sidor, ibland mer än halva boken. Blonde av Joyce Carol Oates lade jag ner efter att ha läst närmare 500 sidor, utan att tycka att den var dålig. Den vara bara för tjock. Belinda Bauers hyllade debutroman Mörk jord lade jag ner eftersom den gjorde mig deprimerad, vilket jag upptäckte drygt 120 sidor in i boken. Spill av Sigrid Combüchen såg jag verkligen fram emot att läsa, men hundra sidor senare hade jag fortfarande inte kommit in i den. Anne-Lie Högbergs debutroman Det kommer aldrig mer vara du hoppas jag läsa ut. Den kommer inte att åka upp på en bokhylla och glömmas bort förrän den är läst. Men det kan ta tid eftersom jag efter tjugo sidor upptäckt att den inte engagerar mig. Det är problem när det är en bok jag verkligen VILL läsa samtidigt som boken inte vill bli läst av mig. Bokmärket i Sami Saids Väldigt sällan fin ligger drygt hundra sidor in i boken. Tveksamt om jag någonsin plockar upp den, varför den har fått flytta från hyllan närmast sängen till en annan hylla i sovrummet.

Jag träffade Pernilla Alm i Bokhandeln i Laholm för ett par år sedan, när hon presenterade sin debutroman Alltid du. Bokmärket ligger på sidan 75, och jag kämpade verkligen för att komma vidare. Malin Johansson och jag bytte böcker. Hon läste min Kråkprinsessa men jag kom inte igenom hennes Kär lek? Det smärtar mig, eftersom hon gjorde sig besväret att läsa min bok (fast den var bara en tredjedel så tjock som hennes bok). Dessutom gillar jag verkligen hennes blogg.

Jag inbillade mig att jag skulle gilla Anders de la Mottes Geim men efter knappt 80 sidor lade jag den gäspande ifrån mig. Inget för mig. Men bokmärket finns kvar.

En dag ska jag ta steget fullt ut och plocka bort bokmärkena i de böcker jag innerst inne vet att jag inte kommer att läsa ut. Det finns så många böcker och så förskräckligt lite tid.