När favoritplatsen invaderas av värme

IMG_3256 IMG_3261

Jag bor på västkusten och tycker därmed att jag ska kunna få slippa ostlig vind. Men ibland slår den till och då hörs det som om motorvägen går förbi precis vid tomtgränsen. En annan nackdel med ostlig vind har jag alldeles nyligen upptäckt – nämligen att det inte fläktar det allra minsta i uterummet. För ett par dagar sedan blåste det starkt från öst och termometer visade på 33 grader. Eftersom hjärnan har låg kokpunkt vågade jag inte sitta kvar utan flyttade tvärs över ”gräsmattan” till hammocken. Förra året visade den sig fungera utmärkt som kontor och skrivplats och jag räknade med att ingenting har förändrats på den punkten.

Det hade det inte. I dag blåser det varken från ost eller väst och nu är det så där varmt i uterummet igen så jag tar karaffen med vatten, spetsat med marockansk mynta och nyplockade svarta vinbär, datorn, mobilen och mig själv och sätter mig för att gunga själen i min hammock (uttrycket stulet från Hansson de Wolfe United), samtidigt som jag ska få ner några rader till i manuset så att jag med gott samvete sedan kan luta mig tillbaka och njuta av lördagsfriden.

 

Hett och svett

svettas

Sommarvärme är inte min bästa gren. Men förra sommaren, som tydligen inleddes svalt och sedan blev kall och i slutet av juli och mer än en månad framåt visade sitt mest gyllene ansikte, blev jag medveten om att jag faktiskt mår rätt gott på sommaren. Jag skrev den sista tredjedelen av manuset till Kvinnor, vin och vänner, satt i hammocken och njöt av bra skrivflow och en total acceptans av värmen.

Så i år var jag lite nyfiken på vad jag skulle tycka om sommaren. Den började bra. 1 maj när jag hade releasemingel för romanen var det nästan varmt och sedan höll det i sig i två veckor innan det kom ett bakslag.

För några dagar sedan återkom värmen med fördubblad styrka. Därför kom 1 juni, enligt almanackan (och kåsören Kajenn) den första sommardagen men jag måste säga att den gick obemärkt förbi eftersom det redan varit sommar ett bra tag.

Så här långt går det bra. Jag bryr mig inte speciellt mycket om värmen. Jag försöker att inte klaga för jag njuter ju av de ljumma kvällarna. Ibland häpnar jag över att det faktiskt KAN bli så varmt. Regn hade jag önskat. Inte så mycket för egen del som för alla växters. Det är inte roligt att se hur perennerna slokar och gräsmattan vissnar. I JUNI månad! Tänk om det fortsätter så här i två månader till!

Nåväl, om jag bara får en och annan regndag i sommar ska jag omfamna de varma dagarna, sitta i skuggan och känna att jag har det bra. För det har jag verkligen.

Ett slag för värmen – värmeslag

När jag nu äntligen accepterat att jag inte gillar värme är det mycket lättare att motivera varför jag sitter inne när det är varmt. Svårare är kanske att förstå varför jag väljer en sådan här het dag till bokföringsarbete. Sådant brukar få hjärnan att koka oavsett yttre betingelser. Men nu är det gjort. Jag hittade till och med ett kvitto som jag trodde att jag hade slarvat bort. Och jag har skrivit och skickat fakturor, samt betalat räkningar.

Men när jag sedan var redo att titta på manuset och börja jobba med det – då kände jag värmens förlamande kraft. Det sägs att det ska bli svalare väder till helgen. Jag tror att jag väntar på det innan jag fortsätter.

I stället ska jag läsa ut Pelle Sandstraks Mr Tourette och jag, som jag hållit på med i en evighet och ständigt lagt ner eftersom det kommit annat emellan. Jag tog den med mig på tåget till Malmö i går, och hade inga svårigheter att komma direkt tillbaka in i den. Nu har den nedåtgående spiralen äntligen nått botten, det finns hopp. Det är en både gripande och fascinerande bok.

En plats i skuggan – här kommer jag!