Hett och svett

svettas

Sommarvärme är inte min bästa gren. Men förra sommaren, som tydligen inleddes svalt och sedan blev kall och i slutet av juli och mer än en månad framåt visade sitt mest gyllene ansikte, blev jag medveten om att jag faktiskt mår rätt gott på sommaren. Jag skrev den sista tredjedelen av manuset till Kvinnor, vin och vänner, satt i hammocken och njöt av bra skrivflow och en total acceptans av värmen.

Så i år var jag lite nyfiken på vad jag skulle tycka om sommaren. Den började bra. 1 maj när jag hade releasemingel för romanen var det nästan varmt och sedan höll det i sig i två veckor innan det kom ett bakslag.

För några dagar sedan återkom värmen med fördubblad styrka. Därför kom 1 juni, enligt almanackan (och kåsören Kajenn) den första sommardagen men jag måste säga att den gick obemärkt förbi eftersom det redan varit sommar ett bra tag.

Så här långt går det bra. Jag bryr mig inte speciellt mycket om värmen. Jag försöker att inte klaga för jag njuter ju av de ljumma kvällarna. Ibland häpnar jag över att det faktiskt KAN bli så varmt. Regn hade jag önskat. Inte så mycket för egen del som för alla växters. Det är inte roligt att se hur perennerna slokar och gräsmattan vissnar. I JUNI månad! Tänk om det fortsätter så här i två månader till!

Nåväl, om jag bara får en och annan regndag i sommar ska jag omfamna de varma dagarna, sitta i skuggan och känna att jag har det bra. För det har jag verkligen.

Havet

Det var en sådan där sommarkväll som vi knappt haft några av i år. Jag stannade för att spela in ljudet av havet och sedan fortsatte jag gå längs stranden. Några badade, andra satt i medhavda stolar och baren på stranden var fullsatt.

När jag kom hem bestämde jag mig för att göra ett bildspel som illustration till den där ljudfilen av havsbrus. Havet, olika dagar, olika ansikten.

Värmeslag

I torsdags, på kristi himmelfärdsdag, åkte jag och tre kompisar till Bohuslän. Det var åtta grader, blåsigt och genommulet.

Hemma igen, några dagar senare, stod termometern på tjugoåtta grader. Blå himmel, het vind och envetet solsken.

Jag har några dagar kvar av tjänstledigheten, och jag har lite kvar att uträtta i trädgården. Men med värmen tog min energi slut. Jag tvingas se tiden gå utan att kunna agera som jag vill. Jag jobbar mig gärna svettig, men i den här värmen blir jag svettig utan att röra ett finger. Inte bra.

I nästan hela mitt liv har jag kämpat för att lära mig tycka om värme. Eftersom vi svenskar är ett värmeälskande folk vill jag bli accepterad och vara en av alla som hyllar sommaren, som lever för den hela året, längtar och inte mår riktigt bra förrän den är här.

Varje år har mitt primära mål varit att älska värmen. I år hann jag inte förbereda mig. Maj har varit sval, men enligt meteorologerna normal, och jag såg fram emot några dagar med solsken, runt tjugo grader och svalkande vind. I stället överfölls jag av värmeslag, en fet smäll mitt i ansiktet. Och jag insåg att det är kört.

Jag avskyr när det är för varmt. Så ser den eländiga sanningen ut. Nu får jag verkligen skämmas. Jag har redan skämt ut mig genom att påstå att jag tycker om november, men det här är ännu värre. Jag trampar på den svenska folksjälen.

I Sverige SKA man älska sol och värme, annars är det något fel. Det tog mig en halv dag att inse att jag inte heller i år kommer att nå mitt mål. Och ytterligare en dag innan jag bestämde mig för att sluta skämmas.

Jag har lika stor rätt som alla andra att klaga på vädret. Och att inte behöva rätta mig i ledet och tycka som alla andra.

Sommarkvällarna är ljuvliga, ända tills man ska gå och lägga sig och sovrummet är för varmt. Sommarmorgnarna är ljuvliga, om man kan hitta en plats i skuggan. Men resten – det som är är mitt emellan – det kan jag vara förutan.

Jag hoppas att det kommer en uppfriskande regnskur snart. Så att alla försommarens dofter frigörs och kommer mig till mötes.