månadsarkiv: juli 2015

Författarfotografering

Postat av

Jag har alltid avskytt att bli fotograferad och därmed har jag heller aldrig blivit bra på bild. Då och då är det ändå nödvändigt att bli avporträtterad, inte minst i form av författarporträtt.

duo

Joanna och jag fångade på samma bild.

När min vän och redaktör, tillika författar- och förlagskollega, Joanna Björkqvist, erbjöd sig att fotografera mig inför Bokmässan 2013, där jag ställde ut i Qoola Qvinnors monter, accepterade jag tacksamt. Och häpnade när jag såg bilderna. Jag såg ju bra ut!

4461

En tid senare hade jag bytt frisyr och det var dags för ny fotosession. Skulle vi lyckas upprepa succén? Absolut. De här bilderna blev ännu bättre.

bild13

Men – det är sommar nu, och på bilderna bär jag en tjock halsduk. Så visst vore det bra med ett mer somrigt alternativ.

För ett par dagar sedan var det dags. Joanna bjöd in mig till sitt vackra hem, som ligger så nära havet att det känns som om man befinner sig mitt i det när man står på altanen utanför huset, och vi klev ut på trädäcket för att föreviga mig i min somriga outfit.

Det var bara ett problem. Jag hade precis fått nya glasögon. Snygga glasögon, som jag självklart ville visa upp på bild. Men glasen är så beskaffade att de mörknar när solen skiner. Solen sken visserligen då och då den här dagen, men oftast gömde den sig bakom molnen så det borde fungera.

bild_1

Eller inte. Glasen BLEV väldigt mörka, trots molnen. Vi testade att plåta utan att jag hade glasögon. Jag kände mig som en mullvad som yrvaket tittar upp ur ett hål i marken, trots att jag försökte slappna av och se bekväm ut.

Vilken idiot jag var som inte tagit med de gamla glasögonen! Jag hade tänkt göra det, men tankar är inte till någon som helst nytta om de inte följs av handling.

bild_2

Då föreslog Joanna att jag skulle testa med hennes glasögon. Voilà! De passade perfekt, och en stund senare hade jag massor av nya författarfoton att välja bland.

Lite senare hade vi även avhandlat diverse annat jobbrelaterat och kunde övergå till en firmafest med Grim förlag i miniformat. Det var vi verkligen värda.

bild_3

Fotograf till samtliga bilder: Joanna Björkqvist

Trängselmånad för boksläpp

Postat av

IMG_2150

Jag har precis bläddrat igenom Svensk Bokhandels höstnummer och sammanställt listan för vilka böcker jag vill skriva om i höst och jag kan konstatera att september är månaden då jag kommer att få det stressigast. Nästan 70 procent av böckerna (sammanlagt tolv stycken) som jag prickat för kommer ut då. Två släpps i augusti och två i oktober. November och december är uppenbarligen inte gångbara i sammanhanget.

Eftersom jag recenserat för tidningar sedan mitten av 80-talet sitter det där med första recensionsdag djupt rotat i mig men denna magiska dag har fått allt mindre betydelse och böckerna släpps ofta flera veckor i förväg, så när de väl recenseras i tidningarna är det många som hunnit läsa och kanske även blogga.

Litteraturkritik anses inte vara så viktigt längre och tidningarna har dragit ner kraftigt på antal bokrecensioner på kultursidorna. Det är kanske inget uppskattat material men jag tycker absolut att det fyller en viktig funktion så jag är glad så länge jag kan bidra till att de inte helt försvinner.

En vandring i solen

Postat av

Tidningen Skriva ställer i varje nummer följande fråga till en person: Vilken bok önskar du att du hade skrivit? Det är en intressant fråga, som jag funderat en del över utan att komma på ett svar. Förrän i dag när jag gick barfota i vattenbrynet under min dagliga promenad. Då dök det självklara svaret upp. Åh, om jag hade varit den som skrev En vandring i solen. Om det varit jag och inte Stig Claesson, Slas.

envandringisolen

Den boken har allt. Det där vemodet som jag älskar. Det tilltufsade, främst i form av den alkoholiserade sportjournalisten Tore Andersson som vandrar fram och tillbaka på stranden i semesterparadiset och får till uppgift att gå in skor för ett par som köpt till sin son. Humorn, den stillsamma – låååångt från flabbhumorn som är så populär för tillfället. Kärleken, den omöjliga, mellan Tore och den vackra norska reseledaren. Och så sorgen. Det nästan omänskligt tragiska slutet, som gör att berättelsen stannar kvar i mig för evigt.

Det krävs mod för att skriva ett sådant slut. I en av versionerna till Kråkprinsessan hade jag ett sådant slut. Men jag vågade inte fullfölja det. Det var FÖR hemskt.

Min vandring i solen i dag hade varken vemod eller sorg. Kärleken var till den vackra förmiddagen och humorn låg i de kritvita benen (barmhärtigt nog beskurna i bilden).

IMG_2113