Jag började skriva min nya roman 4 juli och har skrivit nästan varje dag sedan dess (utom två dagar då jag inte haft möjlighet). Mitt dagliga skrivbeting ligger på minst två A4-sidor. Ibland blir det mer men aldrig mindre. På så sätt växer det långsamt fram ett manus utan att jag egentligen känner att det är någon större ansträngning.
Vissa dagar är det förstås trögare än andra, men eftersom betinget är så blygsamt satt vet jag att jag alltid kan nå det. I går VILLE jag verkligen inte skriva. Jag kom inte igång på morgonen och sedan blev jag tvungen att göra paus resten av förmiddagen och på eftermiddagen fanns det annat som lockade oändligt mycket mer. Efter förhandling kom jag fram till att jag slapp skriva.
Men säg den glädje som varar. Efter en timme åkte datorn fram och jag fick ihop mina två sidor. Jag ska skriva i sju dagar till innan jag gör uppehåll för sommarkurs på Fridhems folkhögskola. Målet är att ha skrivit 50 A4-sidor till dess. I dag är jag uppe i 43 så jag lär både nå och överskriva målet.
Och nu byter jag arbetsuppgift och tar mig an en bok som kom med posten i dag och som jag ska skriva om. Fokus på den kommande krönikan blir kvinnliga hjältar och av dem är Ruth Galloway den jag gillar allra mest.
Sämre jobb kan man sannerligen ha. Vem behöver egentligen semester?