Etikettarkiv: Springfloden

Börjlind – Den tredje rösten/recension

Postat av

Cilla och Rolf Börjlind: Den tredje rösten (Norstedts) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

9113053124Cilla och Rolf Börjlind är tillbaka med andra delen i sin serie om Tom Stilton och Olivia Rönning. Titeln, Den tredje rösten, är själva nyckeln till gåtans lösning och får därför inte sin förklaring förrän i slutet av boken.

En tid har gått sedan upplösningen av de våldsamma händelserna i förra boken, Springfloden. Olivia har varit i Mexiko för att söka sina rötter, och när hon återvänder till Stockholm har hon bestämt sig för att lägga polisyrket på hyllan och i stället läsa konstvetenskap.

Den före detta polisen Tom Stilton har lämnat det hårda livet som uteliggare och hyr rum på en pråm, hos Luna, en kvinna med en märklig tatuering på armen.

Olivia och Tom talar inte med varandra, eftersom Olivia anser att han svikit henne. Men då den här serien handlar om dem blir de naturligtvis tvungna att till slut återuppta kontakten.

De två brott som sker ser inte ut att ha något samband. En tulltjänsteman hittas hängd i sin villa i Stockholm – en kvinna påträffas styckad och nergrävd i ett strövområde i Marseille.

Olivia blir ofrivilligt inblandad i det första brottet, där det som först ser ut som ett självmord i själva verket är mord. Och Tom hamnar, tillsammans med en nära vän till den styckade kvinnan, i Marseille.

Börjlindarna har åter skrivit en rapp berättelse, väl förankrad i det aktuella nyhetsflödet. Såväl illa skötta äldreboenden som Lundsberg (fast där kunde författarna naturligtvis inte känna till den senaste händelseutvecklingen) är viktiga delar i den intrikata intrigen.

Karaktärerna är tillräckligt intressanta för att man ska vilja veta mer om dem, och författarna är smarta nog att ge små bitar men inte hela sanningen på en gång. Här finns mer att hämta. Språket är korthugget och effektivt, inte märkvärdigt på något vis men inte heller undermåligt. Eftersom författarparet är manusförfattare är det inte svårt att se boken som tv-serie, och så lär det också bli.

Låt oss bara hoppas att den påbörjade serien inte med tiden blir lika urvattnad som Beck, utan hellre i stil med Graven och Morden, som paret också står som manusförfattare till. Än så länge ser det bra ut.

Börjlind/Springfloden – recension

Postat av

Cilla & Rolf Börjlind: Springfloden (Norstedts)
Även recenserad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

Cilla och Rolf Börjlind är två av Sveriges mest kända manusförfattare i spänningsgenren. De har bland annat de hyllade tv-serierna Graven och Morden på sitt samvete, samt en lång rad Beck-filmer.

Nu är de aktuella med sin första bok, Springfloden, som också är inledningen till en serie om Tom Stilton och Olivia Rönning. (Frågan är om det behövs fler svenska spänningsserier.)

Olivia är en ung polisstudent som bestämmer sig för att lägga några sommarveckor på ett frivilligt elevarbete, ett så kallat cold case, som hennes pappa var med och utredde när det var aktuellt. En gravid kvinna grävdes ner levande i sanden, så att bara hennes huvud stack upp, chanslös när springfloden kom. Mordet iakttogs av en nioårig pojke, men klarades aldrig upp. Den mördade kvinnan kunde inte ens identifieras.

Olivias uppgift är att se om fallet skulle ha varit möjligt att lösa med dagens teknik, exempelvis dna. Eftersom hennes pappa inte längre är i livet försöker hon få tag i den andre polisen som utredde fallet. Men Tom Stilton är inte kvar vid polisen och ingen vill prata om honom.

Parallellt med Olivias sökande efter Stilton, och efter eventuella ledtrådar till Strandfallet, som det kallas, händer andra saker i huvudstaden. En affärsman tvingas lyssna till en ovälkommen inspelning om ett beordrat mord, en ung liga misshandlar och dödar hemlösa samtidigt som de filmar händelserna och lägger ut på nätet, och en ung pojke är på väg att råka riktigt illa ut i sin kamp för att tjäna pengar så att mamman inte längre behöver gå på gatan.

Det är många trådar och många personer att hålla reda på, till slut orkar jag inte bry mig om vem som är vem. Eftersom Börjlindarna kan sitt hantverk lyckas de trots allt få mig att hänga kvar i berättelsen och på sidan 151 kommer den definitiva vändpunkten som gör mig intresserad och engagerad på allvar. 20 sidor senare dyker Martin Becks granne upp i en grovsop, komplett med rödtonade glasögon och solkig stödkrage, vilket gör mig ännu mer positivt inställd. Sådana små blinkningar till publiken uppskattas!

Författarna skriver på en korthuggen effektiv prosa, mycket sällan utsmyckad med sådant som kan göra språket njutbart. Det fungerar väl, den här boken är skriven för spänningens skull och inget annat.

Det är ganska givet att den kommer att filmas. Min enda förhoppning är att Tom Stilton görs av en skådespelare som inte varit med i varenda svensk polisfilm de senaste 20 åren. Olivia Rönning kan med fördel spelas av Sofia Pekkari. Och ja, jag ser fram emot nästa bok i serien.