Konsten att bli rik

Jag vill redan nu varna för att mitt mått på rikedom inte nödvändigtvis är samma som andra har. Den som söker efter bästa placeringsknepen på börsen får leta någon annanstans.

Själv konstaterar jag att min rikedom får mig att må gott. Jag öppnar dörren till vedboden där jag nyss staplat en kubik ved, och jag känner mig omåttligt rik. Vi har precis lämnat en kall och tjurig vinter bakom oss, jag hade eldat upp i stort sett varenda vedträ som fanns i boden, men nu har jag fyllt på med ny torr fin ved, och jag vet att jag är redo för nästa vinter. Må den dröja, och må den bli mildare än den förra.

Sedan går jag till komposten och kör ner grepen i det fack där det ligger färdigkomposterad jord. Tjälen har gått ur marken. Att äga lite jord är stort och att framställa sin egen jord med hjälp av växtdelar och maskar, det är rikedom för mig. Och lite lycka.

Lycka är också att hitta säsongens första blyga blåsippor i fjolårsgräset, och några förskrämda vitsippor som vänder nosen mot solen. Potatisarna som ligger i förrådet och väntar på att komma i jorden är inte ett dugg förskrämda. Det är inte heller potatisknölarna som tillbringar sin barndom i växthuset. Allt liv som spränger fram och upp när det blir vår får mig att inse naturens rikedom, och då blir den också min.

omslagmrRik blir jag däremot inte på mina böcker. Men jag gläds ändå åt plinget i mejlboxen som varje dag förkunnar att det kommit beställningar på min senaste roman, Mellan raderna, från BTJ. E-boken finns redan på alla bibliotek som tillhandahåller e-böcker, och snart finns även pappersboken på bibliotek runt om i landet.

Visst är det en rikedom att ha förmånen att få sina ord spridda.

Energibrist

Jag har drabbats av temporär energibrist. Jag skriver temporär, eftersom jag utgår från att energin kommer tillbaka. Bara inte just nu, just här. Jag är så trött, så trött. Behöver nog stå på ett ben och vila en stund (ungefär som en höna).

Tidigare i veckan var det sol ett par dagar och då vistades jag en del i mitt lilla växthus. Där samlade jag på mig lite energi, men när gråvädret var tillbaka sipprade energin ut och försvann. Jag försöker tänka tillbaka på stunderna i växthuset. Att kliva in där och mötas av nära trettiogradig värme och en svag doft av hyacint, det är en kick som heter duga.

Ett par gånger har jag tagit min tekopp och en tidning och fikat i växthuset. Och så har jag planterat om pelargonskott, sått basilika, luktärter och salvia. Samt satt potatis. Varje år grämer det mig att bönderna på Bjärehalvön skördar potatis så tidigt. Nu ger jag dem en match. Sex potatisar med små knubbiga groddar har jag lagt ner i två stora svarta hinkar. I början av maj räknar jag med att kunna skörda.

Men då måste solen tränga igenom molnen så att det blir varmt i växthuset igen. Då kanske min energi kommer tillbaka också.