Och natten är lång och svår

För det mesta brukar jag räkna Kråkprinsessan som min första roman. Det är inte sant. Den kom ut 2007 men redan 1984 debuterade jag som författare på Setterns förlag, med romanen Och natten är lång och svår. 

Inspirationen till berättelsen om Camilla, Anders, Rickard och de andra fick jag av följande rader på Anders F Rönnbloms platta Ramlösa kvarn:


Det var den där frågan i kommentaren som fick igång mig. Vad finns det mer att säga. Massor!

Jag målade upp ett landskap och klev in i den, lärde känna människorna och tog dem till mig. Settern, med författaren och förläggaren Ingvar Wahlén, tog sig an manuset och såg till att det blev en bok. Jag hade haft kontakt med Ingvar sedan jag var sjutton år och visste att han trodde på mig som författare så det kändes naturligt att han förr eller senare skulle våga satsa. 

Många år senare, när boken sedan länge var borta (det fanns inga digitala filer på den tiden men någonstans i gömmorna ligger originalmanuset kvar) bestämde jag mig för att testa den då alldeles nya tjänsten Vulkan och ge ut boken igen. 

Jag gav den ett annat namn eftersom jag tyckte att originalet var för långt och klumpigt men tog tillbaka det när romanen släpptes som e-bok på Grim förlag. 

Titeln kom till helt slumpmässigt för övrigt: jag hade blivit ombedd av förlaget att komma med ett förslag. På radion spelades den svenska versionen av You’ve got a friend. Anki Hedmark sjöng … och natten, natten är lång och svår … Och där var den. 

Romanen utspelar sig på 1970-talet. Det gör även min senaste roman, Hundra dagar kvar. Det känns nästan som om cirkeln är sluten och kanske är det därför jag bestämt mig för att ta en lång skrivpaus. Kanske finns det inte fler berättelser inom mig? Vi får väl se. 

Tankar efter Bokmässan

Jag vet att jag borde ha bloggat under bokmässan. Det enda jag kan skylla på är att jag har en urgammal mobil, som det inte går att blogga från, och en kass uppkoppling på rummet. Samt att jag inte riktigt hänger med i bloggtempot som alla rutinerade bloggare har.

Kort sammanfattning av mitt första bokmässeäventyr som utställare:

Onsdag: Jag hade inga svårigheter att hitta till vandrarhemmet som jag skulle bo på under mässdagarna. För att vara säker på att hitta därifrån till mässan hade jag skrivit ut en vägbeskrivning från hitta.se. Den ledde mig rakt in i villaområdena kring gamla Örgryte kyrka. Jag kunde se pariserhjulet på Liseberg men inte komma tillräckligt nära utan försvann snart ur kartbilden. Nåja, till slut var jag framme och kunde börja hjälpa övriga i Egenutgivarna med bygget av vår turkosfärgade monter.

Torsdag: Det tog inte så lång tid innan vi hade spräckt försäljningsnollan (min Cayenne – kryddpojken med bett var faktiskt först ut) och sedan flöt dagen på väldigt fint. Vi hade fått en fin start, då TV4 gjorde ett inslag om föreningen. Det visades både på morgonen och kvällen, och resulterade i många besökare. Radion var också hos oss och stack fram mikrofonerna.

Bilden är tagen av vår första kund, Anne-Lie Månsson, som köpte Cayenne – kryddpojken med bett till sin katt Max! Sådana är vi, kattvänner – väldigt snälla mot våra skyddslingar.

På kvällen var det vinmingel i vår monter. Det är väldigt många utställare som har vinmingel på torsdagskvällen men minglarna räckte till oss också. Vi hade fullt i montern och det var väldigt trevligt. Mot slutet av kvällen protesterade mina ben mot att jag inte gjort som man ska och valt bekväma gympaskor. Som tur var kunde jag byta till sådana skor innan Kristina Svensson och jag begav oss till banken för att sätta in dagens kontantkassa.

Fredag: Benen och ryggen ville ha ett ord med i laget, men det var bara att tysta dem. Dagen fick snabbt men det kändes lite trögare att stå och gå än på torsdagen. Under samtliga dagar hade Egenutgivarna ett digert monterprogram, vilket gjorde att vi hade en jämn ström av besökare och aldrig behövde stå ensamma. Vid ett tillfälle konkurrerade vi med Jonas Gardell, som framträdde på närliggande Litteraturscenen. Då kom en av deras arrangörer och bad oss skruva ner volymen. Vilket vi inte gjorde.

Jag tillbringade kvällen liggande. Det pratas mycket om att kvällarna ska vigas åt Park, dit alla kulturpersonligheter går för att mingla. Frågan är hur många utställare som orkar gå dit. Själv låg jag som sagt till sängs. Det beror på att det i mitt rum fanns våningssäng, och avståndet mellan min säng och den övre var så snålt att jag inte kunde sitta. Men sängen var enormt bekväm och med resväskan under fötter och ben hamnade dessa lite högt, vilket de tackade för.

Lördag: Energin var tillbaka efter fredagens lilla dipp. Det var fullt av folk överallt, lördagen är mässans höjdpunkt för de flesta besökare. Bokbloggen I min bokhylla (Josefine Granding Larsson) kom till Egenutgivarnas monter på eftermiddagen och lyssnade när Joanna Björkqvist intervjuade mig om mitt förlag, Grim. Försäljningen gick strålande och framåt kvällen tog Kristina och jag vår dagliga tur till banken för att sätta in kontanter.

Söndag: Jag var bara där halva dagen, sedan fick jag ledigt, packade ihop de flesta av mina böcker och tog bilen ut ur stan och söderöver. Det var fantastiskt skönt att komma hem efter några intensiva dagar, och lite skrämmande att konstatera att tankarna redan snuddar vid nästa års mässa.

Och foton, då? Jag hade kameran med mig men den kom aldrig upp ur väskan. Nästa år har jag förhoppningsvis en mobil som det går att plåta med. Och då … Eller också är jag bara den där hopplösa typen som aldrig lär sig det här med sociala medier fullt ut.