Dåliga affärer

Jag köpte en Tempurmadrass och hatade den från dag ett. Till slut, efter fyra månader, åkte den ut. Eller delades på mitten, om jag ska vara exakt, och hamnade under sängen. Därifrån kan jag dra fram den och använda till gästmadrasser.

Jag köpte en ny digitalbox när den gamla gick sönder. Den är kass och jag hatar den verkligen. Planerar dagligen dess hädangång och förbannar att jag inte tänkte ett varv till innan jag köpte den.

I fredags fick jag äntligen mina nya glasögon efter att optikern (eller vem det nu var) misslyckats två gånger tidigare med att få till slipningen. Och jag konstaterar att jag verkligen hatar dem, att jag aldrig kommer att lära mig att tycka om dem. Förr eller senare måste jag lära mig att sluta köpa saker. Eller ha mer överseende med saker som trots allt tar sig in i mitt hem.

En liten teknikdjävul

Det sitter en liten teknikdjävul på min axel och flinar elakt åt mig.

Först gick teven sönder. Motvilligt köpte jag en ny. Den installerade sig själv medan jag tittade på. Dvd:n fungerade ihop med teven, digitalboxen likaså. Förälskelsen var ett faktum. Så gick digitalboxen sönder. Jag kom hem med en ny.

Jag följde instruktionerna, åtminstone i början. När jag inte fick det att fungera började jag flytta runt sladdar och kontakter, testade överallt där det fanns en möjlighet att trycka in en sladd. Det tog en och en halv timme innan teven och boxen fick kontakt och då var båda så förstummade att det inte kom något ljud ur dem.

Jag fortsatte att rycka och trycka i alla sladdar och i någon av alla de där sladdarna satt ljudet. Sedan försvann signalen och bilden och sedan kom den fram igen. Men tidigare fungerade teven utan digitalbox, och det gör den inte nu, vilket gör att förälskelsen har gått över och bytts i förakt.

Tekniken och jag, alltså. Jag avskyr verkligen teknik. Förr eller senare får jag vad det nu är att fungera, men jag har aldrig någon aning om hur jag bar mig åt, vilket innebär att jag aldrig kan lära mig hur jag ska göra.

I nästa liv ska jag vara analog.