Kvinnor, vin och vänner på väg till redaktören

IMG_0025

Mitt i alla förberedelser inför Bokmässan i Göteborg, som börjar på torsdag, har jag skrivit klart andra versionen av min så kallade feelgoodroman Kvinnor, vin och vänner. Efter att det var gjort läste jag igenom manuset och redigerade lite, men nu är jag så trött på det att jag inte haft något emot att kasta det i kaminen. Som tur är har eldningssäsongen inte kommit igång riktigt.

I stället ska jag ta med mig manuset till Göteborg där det är releasefest för Ingrid Elfbergs nya thriller Den du borde frukta. Till festen kommer även Joanna Björkqvist, som är min redaktör (hon var även redaktör för Ingrids bok) och det är med varm men skakig hand jag kommer att överlämna manuset till henne.

Jag misstänker att det finns en hel del att anmärka på. Om inte får hon smisk. För jag vet ju att det här inte är klart än, jag vet att jag måste på det igen och igen. Men det ska bli oerhört skönt att släppa manuset för en tid och fokusera på annat. När Joanna har läst och vi har träffats och gått igenom hennes synpunkter är jag säkert redo för nästa dust med Kvinnor, vin och vänner.

Kvinnor, vin och vänner

Jag såg en gång ett reportage om författaren Majgull Axelsson, där tittarna fick följa med till hennes skrivarstuga. Hon berättade att hon alltid började med titeln innan hon skrev resten.

Det tycker jag är både fantastiskt och smart och jag önskar att jag vore likadan. Om man har en titel har man en riktning. Ungefär som att det finns författare som skriver baksidestexten först och därmed kokar ner manuset till något hanterbart, ett superkort synopsis.

Jag har varken titel eller synopsis när jag börjar skriva. När jag skrev Sorgbägare hade jag däremot omslagsbilden innan jag ens hade storyn. Men titeln gömde sig länge för mig och jag blev verkligen lättad när jag hittade den.

I mitt nya manus, feelgoodromanen ni vet, tänkte jag länge att den nog skulle förbli titellös. Det måste finnas en första gång för allt och en namnlös roman kan väl vara lika bra som en med titel. Men i vanlig ordning gömde sig titeln någonstans i berättelsen och till slut flöt den upp till ytan och visade sig för mig.

kvinnor_omslag_1

Kvinnor, vin och vänner. Så kommer min nya roman att heta. Jag är faktiskt väldigt nöjd, gillar rytmen och att det nästan blir allitteration i tre av orden, samt att det finns två ”n” i både kvinnor och vänner. Dessutom berättar titeln en del om innehållet, vilket inte heller är helt fel. Vad tror ni? Visst är det en titel som inbjuder till närmare granskning av innehållet i boken?