Ljudlig inspirationskälla

omslagmrJag fick idén till min nya roman Mellan raderna genom ett radioprogram. Det tog några år från ord till handling och under tiden lyssnade jag på programmet flera gånger. Varje gång kände jag samma behov av att berätta MIN story utifrån det jag hörde. Den om en ensam gammal kvinna som dör utan att någon saknar henne. Vem var hon? Vad hade hon haft för liv?

Nu har jag lämnat Astrid Levin och hennes öde bakom mig, och konstaterat att Boel Lindkvists historia blev den mest framträdande i romanen. Så kan det gå när man lär känna någon och tycker att de är värda att följa en bit på vägen.

I år skriver jag ingen roman. I år tänker jag. Snart har halva året gått och jag känner att jag måste sätta fart på tankarna så att jag kan börja skriva nästa år. Jag planerar några veckors ledighet från jobbet i början av året, och då gäller det att jag inte sitter där som ett frågetecken utan annat än en vag idé om vad nästa roman ska innehålla.

Just nu beter jag mig som en samlare. Alla förflugna tankar och funderingar hamnar i en fil i Evernote. Länkar till bloggar, bilder, artiklar – allt som kan vara av intresse, och en hel del annat också.

I dag ringde mamma och bad mig komma till henne med en högtryckstvätt. Den är för otymplig att ta på cykeln så jag satte mig i bilen. Hon bor bara en liten bit från mig och bilturen varade i några minuter. Ändå lyckades jag pricka in ett radioprogram som fick mig att skruva upp volymen. Den handlade om husvagnsentusiaster. Och om en kvinna som hade olika larm som varnade för allt från gasläckor till inbrott. Dessutom hade hon en pistol av typen soft air gun, som hon sköt på eventuella inkräktare med.

Hon verkade väldigt nöjd och glad med sitt husvagnsliv och när hon parkerat vagnen vid en vacker sjö någonstans i det fria, långt från alla campingplatser, kände hon sig rik som fick uppleva så vacker natur.

Någonting gick emellertid igång i min fantasi och ett par timmar senare klickade det till i min hjärna. Ja men visst, så är det förstås!

Och ytterligare en pusselbit kan läggas till de övriga.

Osorterade anteckningar i digital form

Tidigare skrev jag noteringar på lappar så fort jag kom på något som hade med romanen jag jobbade med just då. Jag hade lappar överallt, och det var ytterst sällan jag i efterhand begrep vad de handlade om eller ens hittade dem förrän långt efter att romanen var klar och tryckt och ute på marknaden.

evernoteSedan kom det in appar i mitt liv. Evernote är en sådan app. Jag skulle inte vilja vara utan den, den är som en anteckningsbok fast i digital version, och man kan ha den till allt. Jag har lagt in bilder, ljudspår, noteringar – allt och inget.

Det är mycket tankar som far i huvudet, och så fort jag hinner fånga någon av dem och inser att den har med mitt kommande romanprojekt att göra skriver jag ner den i appen. Som finns både på datorn, i telefonen och på surfplattan och är synkade med varandra. Väldigt praktiskt.

Jag bävar dock för den dag då jag ska försöka bringa ordning i alla noteringar. För även om jag nu har dem samlade på samma ställe spretar de minst lika mycket som alla lösa lappar jag hittat genom åren.

Men det känns som om jag är på rätt väg.