månadsarkiv: februari 2012

Järnladyn och Sherlock

Postat av

I kväll var jag på bio och såg Meryl Streep briljera som Margaret Thatcher i Järnladyn. Jag tyckte inte att filmen var speciellt bra, det var som om den inte ville något. Åtminstone ville den inte mig något, den lyckades inte få mig engagerad eller berörd. För att handla om en kvinna som på sitt sätt förändrade världen var det en förvånansvärt händelsefattig film. Jag hade absolut väntat mig mer.

Sedan körde jag hem och väntade på att veckans höjdpunkt, Sherlock, skulle börja. Kvällens avsnitt handlade om den världsberömda Baskervilles hund och var kanske inte seriens bästa. Ändå var det bättre än det mesta på teve just nu.

I morgon ska jag fortsätta att korrekturläsa mina båda pocketböcker. Nästa vecka ska de gå till provtryckning.

De imperfekta

Postat av

Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig av Tom Rachmans roman De imperfekta, annat än att den skulle vara väldigt bra. Så hade alla som läst den sagt. Nu sitter jag här och konstaterar att det är en av de sorgligaste romaner jag kommit i kontakt med på bra länge.

Den beskriver en papperstidnings uppgång och fall. Samtidigt berättar den om olika människor som på ett eller annat sätt har anknytning till tidningen, antingen som anställda, chefer eller läsare.

För de allra flesta går det mesta åt helvete. De misslyckas på sina jobb, i sina relationer, att hålla liv i sina husdjur. En lovande flirt blir till något helt annat, det är förnedring och elände rakt igenom.

Är det roligt? Är det bra? ”En alldeles underbar liten bok” står det på omslaget, citerat från Expressen. ”Man skrattar och gråter. Det är så välfångat”, enligt Gokväll, SVT.

Jag jobbar själv i tidningsbranschen, kan känna igen mig i beskrivningen av en del karaktärer, men eftersom den utspelar sig i Rom är det en helt annan kultur, både utanför tidningsfabriken och innanför dess väggar.

Förbryllad. Och fascinerad. De imperfekta har verkligen hyllats. Ändå är det inte en bok jag skulle sätta i händerna på en läshungrig vän och säga ”den här måste du läsa”. Samtidigt är den skickligt skriven. Men nej, jag tycker inte om den.

Hjärtat på fel ställe

Postat av

I dag gjorde jag klar inlagan till Kråkprinsessan, med försättsblad och allt. En ordentlig genomläsning återstår, men det avvaktar jag med. I stället tog jag direkt itu med inlagan till Glömskelunden. Jag fixade till mallen, lade upp det antal sidor jag tror att romanen kommer att få och öppnade worddokumentet med den lovande titeln ”Glömskelunden, slutversion”.

Och upptäcker att det är fel slut. När förlaget som gav ut originalutgåvan tagit emot manuset började arbetet med omslaget. Formgivaren läste manuset för att få inspiration och konstaterade att hon inte tyckte att det hände något i slutet.

Jag gick ner till havet och tillbaka igen medan jag funderade. Och gav henne rätt. Och gav henne ett slut som har fått somliga läsare att jubla, andra att hötta med näven mot mig.

Men den version jag var på väg att göra pocket av var alltså den felaktiga. Gulp. Jag svalde ner hjärtat, som hamnat i den berömda halsgropen, och letade efter det mejl jag skickade till förlaget för över tre år sedan.

Jag hittade det. Annars hade jag inte suttit här nu. Arbetet går vidare. Med rätt slut.