Inspiration vid dammsugarslangen

Jag avskyr att städa. Jag har alltid avskytt det och det blir sannerligen inte bättre med åren. Lika länge som jag kämpat med den här avskyn har jag försökt hitta på knep för att underlätta den, trots allt, nödvändiga städningen.

Kanske är jag på väg att hitta en rutin som jag orkar hålla. Åtminstone delvis. För det finns grader även i helvetet, och det värsta i städningen är dammtorkning. Fredagen som gick var det åter dags för detta elände. Först hittade jag massor av undanflykter. Sedan fick jag fram dammtrasan och bet ihop. Men sedan blev jag avbruten av viktigare saker och städningen (avtorkning i köket samt dammsugning) fick anstå till i dag.

Skärmavbild 2015-03-29 kl. 15.00.34

Att dammsuga är inte så himla förfärligt egentligen. Jag tryckte in hörsnäckor i öronen och startade en Spotifylista och sedan var det bara att köra. Efter två låtar kom inspirationen galopperade.

Nej, inte den som har med städning att göra. Men musiken fick igång tankarna på romanen som jag ska börja skriva i morgon. Jag tänker ofta på den och gör noteringar var och varannan dag. Men ibland känns det extra starkt, som just i dag. Snabbt tystade jag dammsugaren och öppnade Evernote, letade upp filen med anteckningar om romanen och skrev.

Jag älskar den här fasen, den enda i hela skrivprocessen som drivs av inspiration.

Men jag tycker fortfarande lika illa om att städa.

Blandband och spellistor

bildFör att göra städningen lite mer uthärdlig startade jag ministereon och tryckte igång kassettbandet. Jo, faktiskt, jag har integrerat kassettdäck och en hel låda full med gamla blandband.

Det som satt i stereon visade sig vara från 2001. Musiken var förstås betydligt äldre, men jag sammanställde bandet för tretton år sedan. Och vilken perfekt blandning! Den ena fina låten efter den andra. Jag fick lust att göra en Spotifylista så att jag skulle kunna lyssna när jag är ute och går. En och en halv timme, perfekt för promenader längs stranden i höst.

Försöken att fixa Spotifylistan höll på att stranda direkt. Första låten, Bob Segers Take a chance, fanns inte. Däremot flera hundra versioner av Abbas låt med liknande titel men den var ingen fullgod ersättare. Jag fick köra en omväg, ladda in den via Itunes och importera den därifrån. Tre eller fyra låtar tvingades jag göra likadant med, medan övriga redan fanns i Spotifys sortiment.

Nu finns listan i både min mobil och på datorn. Jag vet att det är vanligt att man delar med sig av listor och låtar och jag funderar lite på varför jag inte vill göra det med min Bengtssons vårblandning 2001. Det enda svar jag kan komma på är att musik är alldeles för personligt för mig.

Jag diskuterar gärna litteratur, filmer, tv-serier och allt möjligt annat, men om musik tiger jag. Den är min, den går rätt in i mitt hjärta eller sätter sig i magen. Den framkallar minnen, den får mig att nästan sväva. Den går inte att förklara, den går bara att känna. Och ingen annan kan känna det jag känner. Det som berör mig lämnar en annan likgiltig. Det är nog därför jag behåller den för mig själv.