Dum, dummare och ändå lite smart

Ett av mina intressen, vid sidan om författande och förlagsverksamhet, är min kompost. Jag vet att det låter minst sagt suspekt, men de fyra elementen är otroligt viktiga för mig, och genom att kompostera ser jag till att få prima jord.

kompost-greenline-master-plusFör några år sedan köpte jag en kompostbehållare och ägnade en god stund åt att montera ihop de olika sektionerna och placera den på bottenplattan. Jag anmälde till kommunen att jag ville kompostera även matavfall. Sedan dess har jag fått fram en hel del jord med fin struktur.

Problemet har varit själva tömningen av behållaren. Jag hade önskat att det fanns en lucka som man behändigt kunnat öppna. I stället har jag tvingats välta hela behållaren, gräva fram innehållet och fösa över det på en presenning och sedan ställa behållaren på plats igen och ösa tillbaka allt som ännu inte är färdigkomposterat.

I dag stod jag och tittade på kompostbehållaren och funderade på hur jag skulle kunna välta den eftersom jag flyttat den och ställt den nära ett nätstängsel. Tänk om, var min nästa fundering, tänk om jag hade kunnat plocka bort en sektion och tömma behållaren på det viset i stället. Men i så fall får jag väl aldrig ihop den igen, var den självkritiska reaktionen på min fundering.

Jag gick in och googlade. Och kolla! I bruksanvisningen som jag hittade på nätet stod att man tömmer behållaren genom att plocka bort en av sektionerna! Då skämdes jag. Hur korkad får man bli? Det här borde jag ha begripit från början.

För att undersöka exakt hur dum jag är letade jag upp handboken som jag fick när jag köpte behållaren. Jag har läst den flera gånger utan att hitta en enda formulering om tömning, men jag har väl läst slarvigt.

Men nej, fullt så illa var det inte. Det stod inte ett ord om hur behållaren töms.

Och då kände jag mig plötsligt lite smart som kommit på hur jag skulle göra. Att det sedan var väldigt besvärligt att få ihop sektionen igen tänker jag inte nämna.

Nu ska jordgubbslandet få en rejäl näringsdos så att det blir stora fina gubbar nästa sommar.

I stället för att regntjura

Jag hann precis bli klar med min kompostbehållare innan regnet kom. Men jag hann inte måla den innan nämnda regn föll. Således står den nu under en presenning och väntar på tre dagar utan regnrisk.

Både den och jag ser ut att få vänta ett tag. Men det finns annat jag kan ägna mig åt. Jag har samlat in synpunkter och lektörsutlåtanden om manuset till nästa roman, och snart är det dags att börja redigera och skriva om.

Innan dess vore det en god idé att göra klart det där lilla sista på kåserisamlingen om Cayenne. Omslaget, exempelvis, som finns i en slarvversion men måste göras på riktigt. Ett förord – och sista kapitlet, det som jag ett tag befarade skulle sluta riktigt sorgligt. Men Cayenne blev frisk och nu är han tillbaka i gammalt gott slag.

Jag har inte suttit många minuter vid datorn de senaste veckorna. Men i dag, när regnet strilade stillsamt utanför rutan, tog jag itu med omslaget och gjorde klart nästan allt utom baksidestexten (jag sparar det svåraste till sist). Förordet ska jag putsa lite mer på och sista kapitlet ska färdigställas i morgon, om det fortsätter regna.

Trots att jag harvat på i trädgården och byggt kompost och kämpat, var det först i dag, efter ett par timmar framför datorn, som jag kände att jag gjort lite nytta. Jag är nog en typisk kontorsråtta.