Stilla eufori – jag skriver på nya romanen

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 19.26.33

I går började jag skriva på det som ska bli min första feelgoodroman. Om man ska vara riktigt ärlig har jag 1) skrivit feelgood redan som ung, men det blev aldrig klart eftersom jag tröttnade på den lättsamma tonen, och 2) tjuvstartat skrivandet redan för en månad sedan. Då rensade jag i kalendern och fick en vecka utan något inbokat. Men det blev bara en dag av skrivande eftersom det redan nästa dag dök upp saker som jag var tvungen att ta itu med.

Det var ändå skönt att ha klarat av de där inledande sidorna, och känna att jag var på väg att kravla mig upp på banan igen. Det är ett år sedan jag skrev något på allvar. Så långa skrivpauser brukar jag inte ha. Jag höll visserligen på med redigering av Sorgbägare under förra våren och sommaren, men det är inte riktigt samma sak som att s k r i v a.

Jag tror att det var nyttigt med en paus. Sorgbägare var en svårskriven bok och jag fick kämpa med den varenda dag. Därför var det inte speciellt lustfyllt att skriva den. Om jag inte vetat att jag trots allt motstånd skulle lyckas få den klar hade jag slutat. Men för mig var det inget alternativ: jag hade pratat om den med så många och bestämt publiceringsdatum och allt, så boken kunde inte bara spolas ner i närmaste toalett. I efterhand är jag glad att jag har så pass mycket rutin att jag inte blev rädd när den spjärnade emot. Många har sagt att det är min bästa bok hittills och så är det nog.

Skärmavbild 2015-03-31 kl. 19.25.33Den nya romanen blir antagligen lättare att skriva. Det är i alla fall vad jag hoppas. Sådant är givetvis svårt att bedöma efter ett par dagar, men jag har haft väldigt trevligt så här i inledningen och romanen är med mig och får mig att vilja flyga.

Vilket för övrigt kan passa bra så här i Blåkulletider när många kärringar är ute och luftar kvastarna.