Kategoriarkiv: Tv-titt

Tv-titt: The newsroom

Postat av
thenewsroom

Bilden lånad från IMDb.com

Jag är fortsatt förkyld och grinig. Jag har dessutom tittat på de sista avsnitten i första säsongen av HBO-serien The newsroom.

Ja, jag gillar den. Jag älskade Vita huset, som hade samma upphovsman, Aaron Sorkin. Anledningen till att jag älskade Vita huset var att den 1) var så smart, med underbart koreograferade vandringar och snabb dialog och 2) nästan uteslutande utspelade sig i Vita huset. Det var väldigt lite privatliv och väldigt mycket jobb.

The newsroom hamnar någonstans i mitten. Det är väldigt mycket oförlösta relationer. Nästan alla är kära i någon annan än den de tillfälligt träffar. Eller bor ihop med.

Men det som framför allt slår mig är att det är så förbaskat mörkt! Hur kan det vara så mörkt i en storstad? Jag skulle ha blivit vansinnig om jag tvingats arbeta och leva i en miljö som hade sådan brist på lampor.

The newsroom fick inte det bemötande som var förväntat i USA. Men det kommer trots det en andra säsong. Vita huset gjordes i sju säsonger och alla höll högsta klass. Så länge kommer inte The newsroom att överleva. Men kanske en säsong till. Fast då får alla de där kärlekskranka människorna sluta ränna omkring i mörka korridorer och gator och gå vidare med sina liv. Eller välja rätt partner och sluta tramsa.

TV-titt: Trädgårdsonsdag (och förkylning)

Postat av
tradghardsonsdag2013

Bilden lånad från SVT.

För första gången på evigheter sitter jag här med en idiotisk förkylning. Den gör mig både trött och aggressiv. Det är så illa att jag fnyser åt John Taylor i Trädgårdsonsdag, SVT:s trivsamma trädgårdsprogram.

I senaste programmet har han fel på två punkter. För det första dissar han odling av äggplantor, alltså aubergine, och säger att det blir spinn på dem och att man på sin höjd kan få två, tre stycken små frukter.

Jag sådde och drev upp aubergine förra året, och hade i växthuset. Ett par av plantorna gav jag till en kompis, och hon visade senare på sommaren (minns att förra sommaren inte var den varmaste vi varit med om) upp fantastiskt fina auberginefrukter. Plantorna hade växt på hennes uteplats.

Mina växthusodlade blev inte så stora, inte så blanka och inte så imponerande. Men jag fick många. Och någon spinn såg jag inte till.

Den andra punkten John Taylor hade fel på var chili. Han påstod att man inte kan odla chili utomhus eftersom de behöver mycket värme. Gissa vad jag gjorde för ett par somrar sedan? Och förra sommaren? Och hur blev skörden? Tja, första året kastade jag plantan utan att ha skördat alla frukterna. Det satt nog kvar femtio. Men jag hade redan skördat över hundra och tyckte inte att jag behövde fler.

Förra sommaren odlade jag mina chili i växthuset. En av dem, en gul cayennepeppar, trivdes inte förrän den kom ut. Och som sagt, förra sommaren var inte speciellt solig och varm, men jag fick trots det sjuttio–åttio frukter.

Om jag inte hade varit förkyld skulle jag antagligen inte ha reagerat så kraftfullt. Jag gillar John Taylor. Och jag gillar Trädgårdsonsdag. Men när det gäller chili pratar han goja!

Tv-titt: Brottet

Postat av
Bilden lånad från SVT

Bilden lånad från SVT

Sista avsnittet av tredje och sista säsongen av den danska serien Brottet. Det blir inte fler avsnitt nu, om man ska tro dansk media (och det ska man väl). Lika gott det: den tredje säsongen levde inte alls upp till förväntningarna.

SPOILERVARNING: Den som inte vill veta hur det gick får sluta läsa här, för nu tänker jag berätta vad jag ansåg om det faktum att slutscenen visade en Sarah Lund på flykt, sedan hon skjutit ihjäl en mördare, som hon inte kan sätta dit på laglig väg.

Alltså, jag hade inte gjort som hon. Jag hade nog strypt honom i stället. Men jag har förståelse för hennes agerande, även om det var oproffsigt. Med tanke på den stress hon konstant är utsatt för, frustrationen, det lilla överlägsna leende som skymtade i mungipan på mördaren, och löftet till pappan vars dotter han mördade – tja, vad annat var att vänta.

Att hon skulle åka hem till sin familj, återförenas med sonen, bli en snäll och rar farmor och en lycklig sambo med poliskollegan? Nja, det tror jag inte riktigt på. Det var nog bäst att bränna alla broar bakom henne och se till att hon aldrig mer kan återkomma som polis i Danmark.

Första omgången av Brottet var sensationellt bra. Andra omgången var väldigt bra. Men den tredje har stundtals varit seg och långtråkig. Jag är antagligen inte stöpt i samma form som normala människor, för jag tycker att det här utdragna kidnappningsdramat blev tjatigt. När det i ett tidigare avsnitt såg ut som om flickan sköts tyckte jag nästan att det var skönt. Äntligen kunde vi komma vidare! Samtidigt misstänkte jag att det bara var en skenmanöver, och det visade sig vara korrekt.

Det fanns mycket som var dåligt skildrat i serien. Bortsett från mycket av polisarbetet, och det urtrista politiska spelet, funderade jag på hur den kidnappade flickan skulle kunna överleva rent mentalt efter vad hon utsatts för.

När hon väl befriats visade det sig att hon uppenbarligen inte tagit skada alls. Hon fick följa med föräldrarna hem direkt. Tror jag på det? Inte för en sekund. Det var dåligt gjort av danskarna, och helt onödigt. Zeuthen kunde ha visat sitt skuldtyngda ansikte i dörren till ett sjukhusrum i stället, nu framstod det som om hon varit försvunnen i ett par timmar i stället för flera dagar.

Nåja, jag önskar mig inte fler avsnitt av Brottet. Vad jag däremot önskar mig är en uppföljare, Efter brottet. Som skildrar Sarah Lunds väg tillbaka till en tillvaro där hon kan acceptera det hon gjort och återvända till samhället. En serie, eller en film, där människan Sarah Lund hamnar i centrum och vi faktiskt slipper tröttsamma polisutredningar. Den serien hade jag väldigt gärna sett!