Miniexpo, god lunch och intressant föreläsning

IMG_3021

Offensiva Laholm ordnar med jämna mellanrum näringsrika luncher, som inleds med ett miniexpo där medlemmar har möjlighet att visa upp sin verksamhet. Den här gången var Grim förlag med. Eftersom det var så vackert väder flyttade jag ut bordet och lyckades få rollup:en att stå någorlunda stilla i blåsten.

Lunchen och träffen ägde rum på Kungsbyggets Äventyrspark, och det var en och annan som testade zipline, det vill säga kom flygande i luften i väldig fart. Själv stod jag kvar vid mitt bokbord och pratade böcker och läsning och sålde också några stycken.

Restaurang Inez på åsen stod för maten, en mycket god vegetarisk buffé, som de tänker servera dagligen från midsommar och framåt. Gissa om jag kommer att återvända!

Efter maten var det dags för dagens föreläsare, Ylva Källman, KommuniMera att prata om ”Konsten att kommunicera – en form av konst eller bara konstigt?” Vi fick bland annat en inblick i hur de olika Muminfigurerna bär sig åt för att kommunicera, vilket fick mig att tänka på Nalle Puh och hans vänner i Sjumilaskogen, som jag brukar använda mig av för att beskriva olika personligheter.

Efter den näringsrika lunchen åkte jag hem och grundmålade en pilasterhylla, som ska sättas upp i det snart färdiga glasrummet. Dessutom kommunicerade jag med den planeringsansvariga för Parkens dag i Laholm, som Grim förlag ska vara med på 6 juni. Jag vet inte riktigt vem av Muminfigurerna jag var men jag tror att vi förstod varandra alldeles utmärkt.

Intressant samtal om kultur

IMG_3013

I dag blev jag intervjuad av två tjejer från Kulturlinjen på Högskolan i Halmstad, angående Grim, mitt förlag som funnits i fem år. De ville veta lite om medgångar och motgångar, om hur det är att vara fri kulturarbetare, om hur branschen förändrats och hur jag tror att det ser ut på mitt förlag om fem år.

Det blev ett jättebra samtal, de var pålästa och engagerade, var genuint intresserade av litteratur och hade läst litteraturvetenskap tidigare. Lite ledsna var vi över att kultur ofta ses som något som kan avvaras, något som inte behövs. Så är det förstås inte. Utan kultur, i vilken form det än är, blir livet och tillvaron helt utan färger och former.

Vi träffades på konditori Cecilia i Laholm, där jag tillbringat många timmar under min ungdom. Då hette det Cecil och var ett av två konditorier i Laholm. Det andra hette Phoenix och finns inte längre kvar. Varje dag i flera månader satt jag och en eller flera kompisar där före eller efter jobbet.

Sista fredagen i varje månad är det frukostmöte med Winnet Laholm på Cecilia. Det känns fint att ha återupptagit träffarna på konditori även om de inte är lika många som för alla dessa år sedan.

Finfika eller fulfika – en definitionsfråga

IMG_0018 (1)

Torrt ”kaffebröd”, kan det vara något att äta? Ja, verkligen! Det är den godaste fika jag vet. Ett par skivor, snabbt uppvärmda med lite smör i stekjärnet och med en nypa socker och kanel strösslad ovanpå – mums!

Somliga kallar det fattiga riddare, men det är enligt min mening någonting helt annat. Då har man vitt matbröd och ägg och grejer, här är det bara en aning smör och en aning socker. Om det måste kallas någonting får det bli fulfika.

I mina ögon en fulfika i klass med bästa finfikat.