månadsarkiv: mars 2015

Havet och jag

Postat av

Ibland undrar jag om det inte rinner havsvatten i mina ådror i stället för blod. Fast sedan inser jag att det absolut inte är så. Jag avskyr att vara PÅ havet, så fort det gungar det allra minsta kräks jag och för säkerhets skull kräks jag även om det inte gungar. Men jag älskar att vara VID havet. Alla andra årstider än sommaren, då.

Så vad är det då som får mig att girigt ta in anblicken av havet när jag i bilen passerar Påarp vid E6, strax före Halmstad, en sträcka jag körde i princip varje dag i över trettio år? Eller gå de tusen meterna ner till havet där jag bor, bara för att låta blicken följa den obrutna horisonten? Dag ut och dag in. Och aldrig någonsin tröttna.

Jag kan inte förklara det, och kanske behövs det ingen förklaring till något som är så självklart. Det är havet och jag, helt enkelt. Vi gör oss bra ihop, när vi håller det där respektfulla avståndet som en sandstrand utgör.

Viveca Sten – I maktens skugga/recension

Postat av

Viveca Sten – I maktens skugga (Forum)

När Viveca Sten lanserade sina Sandhamnsdeckare var planen att det sku9137141872lle bli tre eller fyra stycken. Jag frågade vid något tillfälle författaren varför hon fortsatte skriva fler i serien och fick svaret att hon tyckte att det var så roligt. Framgångarna och påtryckningar från förlaget lär säkert också ha spelat en roll.

Den sjunde och senaste, I maktens skugga, fanns med på årets bokrea och nu har jag läst den. I efterordet skriver Viveca Sten att detta var boken som inte ville bli skriven. Det märks tyvärr. Den är betydligt segare än övriga och det var svårt att uppbåda intresse att läsa ut den.

Hundra sidor in i boken har ingenting hänt. Det dröjer två hundra sidor till innan det blir det minsta spännande. Och däremellan går polisen Thomas Andreasson omkring och vantrivs, samtidigt som han får ett jobberbjudande som han inte besvarar förrän boken är slut.

Nora Linde och sambon Jonas har fått en dotter sedan senast, så på deras himmel syns inga moln. Men för Sandhamnsborna är det nya skrytbygget på Fyrudden ett populärt samtalsämne och irritationsmoment. Det blir Carsten Johnsson och hans familj varse när de kommer till ön för att ta huset i besittning.

Carsten är riskkapitalist och oerhört rik. Men den senaste affären, i Ryssland, ser ut att gå upp i rök och med tanke på att han tagit gigantiska lån för skrytbygget kommer han att vara förlorad om ryssarna fortsätter bråka.

Däremot räknar han med att kunna blidka Sandhamnsborna genom en inflyttningsfest. Men morgonen efter fsten har gästhuset brunnit och spåren av en människa påträffats. Branden är anlagd, frågan är bara av vem?

Viveca Sten har en stor och trogen läsarskara så det är nog ingen fara för hennes popularitet att lämna ifrån sig den här oinspirerade boken. Men för min del får det vara nog nu. Inte ens en svensk mysdeckare får vara hur tråkig som helst.

Kontoret är alltid med

Postat av

I torsdags var jag på en intressant frukostföreläsning för att lära mig hur jag ska bli effektivare på jobbet. En av de viktigaste punkterna var att göra sig otillgänglig ibland.

Jag stänger av ljudet på mobilen på nätterna. Men så fort jag vaknar på morgonen sträcker jag mig efter den (ofta innan den börjar spela för att väcka mig) och kollar mejl, facebook och annat som får mig att stanna kvar i sängen.

Jobbmejlen är intressantast. Ibland ligger det någon inköpsorder där och ingenting kan få upp mig lika snabbt som då. Innan jag ätit frukost går jag ut i packsalen (ja, jag kallar den så, den lilla vrån i det mycket lilla förrådet där jag har tejp, papper, kartonger och annat som behövs för att paketera) och samlar ihop böckerna i beställningen.

Fil 2015-03-09 15 08 52

I dag hade jag skjutsuppdrag på morgonen. Jag skulle köra min mamma till vårdcentralen (och passade på att lämna paketet med beställda böcker till Postens företagscenter mitt emot). När jag satt i väntrummet på vårdcentralen plingade det i mobilen. Det var en av författarna på Grim förlag, som ville prata marknadsföring. Vi chattade en stund. Då tutade det för inkommande sms. Det var en av de andra författarna som berättade om en beställning som kommer till förlaget i veckan och en fråga om paketet med böcker som jag skulle skicka i slutet av förra veckan gått iväg.

När jag kom hem ringde jag författaren som ville prata marknadsföring och medan vi lade upp strategin för nästa steg plingade det för inkommande mejl. Det var en beställning på böcker som jag vidarebefordrade till en distributör som jag har avtal med. Sedan satte jag mig för att leta adresser, packa recensionsböcker och försöka skriva personliga mejl som inte skulle låta insmickrande.

Det fanns andra arbetsuppgifter på schemat. Jag borde kanske ha gjort mig otillgänglig. Men det jag trots allt fick gjort var minst lika viktigt. Jag kan göra mig otillgänglig en annan dag. I alla fall en liten stund.

Kanske gör det mig inte effektivare att ständigt vara en halvmeter från mobilen. Men jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig utan den. Det är ju i den jag har mitt kontor.