Nöden är uppfinningarnas moder

När jag eldar i kaminen i vardagsrummet blir det varmt och skönt, men värmen når inte alltid ända in i hörnet i biblioteket där jag sitter och jobbar vid datorn. Framför allt är det om handlederna jag fryser. Jag vill inte påstå att jag befinner mig i nöd, men jag saknade handledsvärmarna som jag har på jobbet. Först tänkte jag leta upp värmare på nätet och beställa, sedan slog innovationslusten till: jag har ju massor av så kallade termostrumpor med hål på häl och under foten. Ett par av dem tvättade jag i går, de låg fortfarande på torkställningen, torra, rena och trasiga.

Jag fick fram saxen och klippte av foten på dem, trädde dem över handlederna och blev genast varm och snäll.

Härmed vidarebefordrar jag tipset till alla stillasittande människor som fryser.

Medan jag skriver det här blogginlägget sitter jag i vardagsrummet och tittar på grannen tvärs över gatan, som kör sin snöslunga. Jag har aldrig sett en snöslunga i aktion tidigare, och när jag nu ser en fattar jag ett snabbt beslut att aldrig kasta lystna blickar på en sådan. Det ser jättefånigt ut och verkar inte vara det minsta effektivt.

Till slut, innan jag återgår till korrekturläsningen igen (de sista 50–60 sidorna kvar) konstaterar jag att Cayenne, även om han längtar till barmark och vår, inte mår direkt dåligt. I själva verket har han det ganska bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *