Jag saknar verklighetens ångra-tangent

Om man, som jag, bor i ett litet hus finns begränsade möjligheter att möblera om. Vardagsrummet har fått utstå flest försök. Där har stått en blå sammetscanapé som senare byttes ut mot en konjaksfärgad skinnsoffa. Soffan flyttade runt tills den åkte ut och ersattes av en blå öronlappsfåtölj. Nu har fåtöljen börjat knarra; jag tror inte att det beror på att den är trött på sin placering utan mer att den är trött på mig. Fast jag är inte trött på den. Jag älskar den.

Den där blå canapén har även stått i biblioteket. Där finns nu tre fåtöljer och i dag fick jag för mig att rotera dem. 

Inte bra. Jag önskar att jag haft en ångraknapp att trycka på så jag slapp bära tillbaka fåtöljerna till sina rätta platser. 

Inte så bra.

Bättre. Tillbaka till ursprunget.


När jag ändå var i farten bytte jag plats på fåtöljerna i vardagsrummet också. Det bytet blev jag nöjd med. Och jag tror öronlappsfåtöljen också blev nöjd och därmed knarrar lite mindre. 

Jetson och öronlappsfåtöljen bytte plats.


Resten av huset kan andas ut. Det GÅR inte att möblera om i sovrum och kök. Men jag har fått ett litet bord över så nu traskar jag runt för att hitta en plats åt det. Jag förväntar mig inte att lyckas. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *