Anne-Cathrine Riebnitzsky – Tyrannens barn/recension

tyrannens-barn

Anne-Cathrine Riebnitzsky: Tyrannens barn
Översättning: Lars Ahlström
Massolit förlag

Tyrannens barn är en delvis självbiografisk berättelse av den danska författaren Anne-Cathrine Riebnitzsky. Jag läste en interjvu med henne i en dansk tidning när boken nyligen kommit ut i Danmark och genom den går det att förstå att mycket av det hon skrivit om i romanen är självupplevt, även om annat inte är det.

Den handlar om Lisa och hennes fyra syskon som växer upp med en våldsam far och en mamma som alltid gråter. Lisa och hennes bror Ivan är båda soldater men åker hem från Afghanistan när de får bud om att deras yngre syster Marie har försökt ta livet av sig.

I korta minnesbilder möter vi den barndom som var Lisas och syskonens. Vi ser det symboliskt krossade glaset som de tvingas balansera på för att överleva, rädslan och förvirringen över att inte förstå varför allting är som det är.

Däremellan får vi ta del av upplevelser från Lisas tid som soldat, dels i Afghanistan och dels i Ryssland där hon träffar Vasilij och blir förälskad. Författaren har gjort över 200 fallskärmshopp och det märks: skildringen av några hopp är så otroligt levande att det är hisnande att läsa.

Det skulle kunnat bli en på många sätt förfärlig berättelse med tanke på den uppväxt de fyra syskonen har. Men Anne-Cathrine Riebnitzsky väljer att även plocka fram det ljusa i tillvaron och den kraft som livet ändå har och som gör det värt att kämpa för. Hon gör det med ett följsamt språk som inte står i vägen men inte heller gömmer sig så att det inte syns.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *