Vissa dagar, alltså. Jag och tekniken, ej kompatibla. I går uppdaterade jag operativsystemet till min bärbara dator. Det fanns ingen som helst anledning att göra det, men jag har väldigt svårt att negligera uppmaningar om uppdateringar. En mörk kraft inom mig tvingar mig alltid att starta uppdateringsprocessen.
Under pågående nedladdning fick jag ett bryskt besked att vissa program inte skulle fungera med det nya operativsystemet. Word var ett av dem. Det är i Word jag skriver nya romanen. Jag vet att det finns andra, möjligen bättre, ordbehandlingsprogram men jag håller mig till Word. En gammal version, dessutom. Så när jag testade om det verkligen kunde vara med sanningen överensstämmande att Word inte fungerade längre fick jag bekräftelse att så var fallet.
En sådan tur att jag inte har uppdaterat den andra datorn. Men kanske var det ändå meningen att jag skulle skaffa en ny version av Word, så jag beställde och får den skickad till mig per post i nästa vecka. Jag vet – jag borde ha laddat ner programmet från nätet, men det kom jag inte på förrän beställningen var gjord.
I dag upptäckte jag att Java inte fungerade. Jag fick beskäftiga meddelanden om att säkerhetsprogrammet hade stoppat applikationen. Datorn väntade sig antagligen att jag skulle klappa den på huvudet, men i själva verket fick jag lust att slå den på käften.
Långt om länge lyckades jag lösa problemet och allt var frid och fröjd.
Sedan skulle jag kolla in ett avsnitt av en amerikansk serie på HBO Nordic. Jag startade Apple-tv, kopplade in airplay via iPaden och började titta. En stund senare försvann airplay-symbolen. Den gör det ibland. Eftersom jag inte orkade bråka kopplade jag sladd från datorn till teven och fortsatte titta. Då fick jag inte med ljudet. Jag startade min lilla fina högtalare och fortsatte titta. En stund senare dog högtalaren (batteriet var urladdat). Då höjde jag ljudet på datorns högtalare och fortsatte titta. En stund senare talade datorn om att den gick på reservström och behövde laddas.
Tja, så där höll det på. När jag hade tittat färdigt på programmet luskade jag ut hur jag ska bete mig för att få med mig ljudet när jag skärmdubblerar.
Och sedan gick jag och lade mig och läste en bok, tryckt på papper. Den laddades inte ur, däremot gled den ur händerna på mig när jag somnade.
Känner så väl i gen mig. Jag gör likadant, uppdaterar så fort jag får uppmaningen utan att veta vad som händer eller om det verkligen är nödvändigt.
Jag är en användare, inget annat. ”Det” ska bara fungera, helt enkelt :-).
Jag har precis samma inställning! Teknik ska fungera och inte göra något väsen av sig. Men triumfen när jag lyckas besegra den trots att jag inte vet vad jag gör, den smakar gott!
Eländigt, känner igen frustrationen och viktiga informationer som kommer väl sent i processen! Hoppas allt fungerar idag!
Än så länge fungerar allt i dag. Nu väntar jag bara på att det ska bli vardag så att jag får nya Officepaketet och kan installera Word. Det känns konstigt och otrevligt att inte komma åt programmet från båda datorerna.
Förlåt, men jag har inte haft så roligt på länge. När jag skrattat färdigt konstaterade jag att jag egentligen tycker syn om dig. Det finns en avigsida med Mac, nämligen i att den ”skiter i” att uppdatera program, som inte tillhör de av Apple accepterade utvecklarna. Jag brukar kolla på den här länken hur en ny uppdatering accepterar vissa program http://roaringapps.com/apps?index=d.
Javisst är det jobbigt, men det kan vara bra att veta.
För övrigt är jag så ”duktig” numera att jag har specialprogram, som kollar mina uppdateringar och annat som kan störa min ”kära iMac”, hehe.
Nåväl, det första jag fick reda på en expert, var att man inte alls är nödgad att uppdatera Mac-ens operativsystem meddetsamma man får en pekpinne härom. I det fallet gäller samma som för Windows – ta de lugnt med uppdateringarna. 🙂
Varför du blev litet upprörd över Java, det hänger jag inte med på. Java har jag haft avinstallerat i två år nu utan problem. Det enda man behöver acceptera är Java-scripten i vissa program, framför allt i Safari. Tag bort Java och se vad som händer. Om något program protesterar måste du nog överväga att byta ut just det programmet.
Det som hände med ditt AppleTV arrangemang fick mig att skratta extra – jag kände igen vad jag själv råkat ut för. Jag höll på att slå sönder TV och allt annat också – min fru konsterade torrt att jag var ”hysterisk”, som vanligt, när nånting krånglar för mig, hahahahaha.
Nog kan tekniken göra en hysterisk ibland! Mitt problem med Java är helt enkelt att ingen av webbläsarna accepterade att öppna en sida som använde Java. Men till slut kom jag på att jag antingen kunde sänka säkerhetsnivån (inte så bra) eller skriva in undantag, dvs adressen till de sidor som jag går i god för. Mitt problem med uppdateringar är att jag inte kan låta bli att uppdatera, det är som en inre kraft som liksom tvingar mig. Men jag avvaktar nog ett tag innan jag uppdaterar den stationära datorn, åtminstone tills jag upptäckt alla andra konstigheter i nya operativsystemet.
Apple-tv är en välsignelse, men fy så irriterande det är när det inte funkar. Som sagt, det är lätt att bli hysterisk!