Sommarvärme är inte min bästa gren. Men förra sommaren, som tydligen inleddes svalt och sedan blev kall och i slutet av juli och mer än en månad framåt visade sitt mest gyllene ansikte, blev jag medveten om att jag faktiskt mår rätt gott på sommaren. Jag skrev den sista tredjedelen av manuset till Kvinnor, vin och vänner, satt i hammocken och njöt av bra skrivflow och en total acceptans av värmen.

Så i år var jag lite nyfiken på vad jag skulle tycka om sommaren. Den började bra. 1 maj när jag hade releasemingel för romanen var det nästan varmt och sedan höll det i sig i två veckor innan det kom ett bakslag.

För några dagar sedan återkom värmen med fördubblad styrka. Därför kom 1 juni, enligt almanackan (och kåsören Kajenn) den första sommardagen men jag måste säga att den gick obemärkt förbi eftersom det redan varit sommar ett bra tag.

Så här långt går det bra. Jag bryr mig inte speciellt mycket om värmen. Jag försöker att inte klaga för jag njuter ju av de ljumma kvällarna. Ibland häpnar jag över att det faktiskt KAN bli så varmt. Regn hade jag önskat. Inte så mycket för egen del som för alla växters. Det är inte roligt att se hur perennerna slokar och gräsmattan vissnar. I JUNI månad! Tänk om det fortsätter så här i två månader till!

Nåväl, om jag bara får en och annan regndag i sommar ska jag omfamna de varma dagarna, sitta i skuggan och känna att jag har det bra. För det har jag verkligen.