Salt svart guld

Jag har bra kompisar. De förser mig med saltlakrits. Efter jul kom en kompis på jobbet med en stor påse Superpiratos. Det råkar vara mina absoluta favoriter, i hård konkurrens med ovala DZ, double zoot, som jag fick tips om av en annan kompis.

Och i februari, när jag var på bokcirkelträff i Kungsbackatrakten, fick jag en påse salta grodor att smaska i mig på tåget hem.

I tisdags var det dags igen. Träff med två kompisar, för att uppdatera oss på vad som hänt sedan sist. Innan vi gick in i restaurangen stack den ena till mig en godispåse.

– Testa! sa hon, och säg vad du tycker.

Här kommer omdömet: de är lite saltsockriga (jag vet, jag får inte heller ihop det) på ytan, sedan är de mjuka och snälla. När de bara finns kvar i munnen som ett svagt minne kommer överraskningen: chilihetta!

Jag kommer definitivt att hålla utkik efter dessa läckerheter i fortsättningen!

20130420-182320.jpg

2 svar på ”Salt svart guld

    • Eller hur? Superpiratos går inte ens att få tag i här i Sverige, så de köptes på en färja mellan Tyskland och Danmark. Sånt kallas service!

Kommentarer inaktiverade.