Michael Connelly – Det brinnande rummet/recension

connelly

Michael Connelly: Det brinnande rummet
Översättning: Patrik Hammarsten
Norstedts

För ganska många år sedan fick jag plötsligt och oväntat nog av Michael Connelly. Det var när jag kommit en liten bit in i Månskugga, en av de böcker som inte handlar om Harry Bosch. Jag tyckte inte att den var dålig, men från en sida till en annan tappade jag intresset, slog ihop boken och gick vidare. I vår bestämde jag mig för att återuppta kontakten och läsa den senaste Boschdeckaren, Det brinnande huset.

Sedan några år tillbaka jobbar Bosch med gamla fall, så kallade cold cases. Han har fått en ny partner, en ung kvinna som heter Lucia Soto och som han har stora förväntningar på. Han tänker lära henne allt han kan innan han går i pension. I värsta fall är det inte mer än ett år dit, något Bosch inte alls ser fram emot.

Fallet som Bosch och Soto får hand om visar sig vara både större och mer komplicerat än vad någon räknat med. När en man dör tio år efter att en förlupen kula trängt in i honom finns i princip ingenting att gå på. Ingen greps för mordförsöket, det var knappt ens någon som förhördes och kulan som var omöjlig att plocka ut medan mannen levde är inte till någon nytta om inte vapnet kan hittas.

Samtidigt upptäcker Bosch att Soto i smyg undersöker ett annat gammalt fall som det visar sig att hon har ett personligt intresse i.

Att träffa Harry Bosch igen efter alla dessa år var angenämt. Jag har saknat honom och jag har missat en del sedan senast och känner att jag måste uppdatera mig. Det jag uppskattar mest är att tiden inte har stått stilla för Bosch. Precis som de flesta andra människor har han åldrats.

En annan före detta favorit som jag också återvänt till i vår är Kay Scarpetta, Patricia Cornwells minst sagt framgångsrika rättsmedicinare. Det jag direkt slogs av när jag började läsa Grön död var att ingenting har hänt under de år Scarpetta och jag varit åtskilda. Pete Marino är fortfarande röd i ansiktet och svartsjuk på Benton, Lucy är otroligt vältränad och svåråtkomlig och Scarpetta har haft ålderskomplex i tjugo år utan att egentligen bli äldre. Mer om Grön död kommer i recensionen 4 maj.

En reaktion på “Michael Connelly – Det brinnande rummet/recension

  1. Pingback: Patricia Cornwell – Grön död/recension | Annika Bengtsson – författare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *