Dissekering av romanmanus

Det första jag gör när jag ska börja redigera ett romanmanus är att plocka isär det. Jag sätter mig med pappersbunten framför mig och ett anteckningsblock bredvid. Så läser jag  igenom, numrerar och sammanfattar varje scen i några rader. På så sätt får jag, för första gången under arbetet med romanen, ett synopsis som berättar vad romanen handlar om. Ibland är det inte förrän då jag själv begriper vart jag är på väg och vad jag vill säga med min berättelse.

Jag är i början av det arbetet nu. Det är inte speciellt roligt, men jag har gjort likadant de senaste gångerna jag redigerat romanmanus, och insett att det fungerar bra. När jag ser scenerna i sammanfattning är det lättare att upptäcka om de har något berättigande. För de intrigen framåt (eller ska de strykas)? Ligger de på rätt ställe? Är de för flacka, behöver de fördjupas?

Det finns antagligen lika många olika metoder som det finns författare. Jag blir lika förundrad varje gång jag läser om författare som 1) hatar att redigera manus och 2) gör det snabbt och intensivt. Även om jag inte är speciellt road av just den här dissekeringen tycker jag att det är i redigeringen manuset får liv och blir en roman.

Och det får gärna ta tid. Jag planerar att hålla på med redigeringen genom sommaren och in i hösten. Bara för att det är så jag vill ha det.

7 reaktion på “Dissekering av romanmanus

  1. Pingback: Strukturera mera | Undrentide

  2. Jag tycker det är roligt att du delar med dig med din teknik. Du gör rätt i vad du säger. Man ska ta den tid det tar att rätta och ”dissikera” manuset. För går du igneom det för fort så blir man inte lika nöjd med slutresultatet. Men som sagt, det händer alltid att man missar saker hur många gånger man än läser igenom.

    • Man blir ”blind” för sitt eget manus till slut. Då gäller det att låta någon annan titta på det. Men det är viktigt att arbeta igenom det ordentligt, jag tänker på läsarna som betalar för boken: de har rätt att få en produkt som inte är ett hafsverk.

  3. Kul att höra att det finns andra som gör likadant… 🙂
    När jag skrivit första versionen och låtit den vila så är det första som jag gör att läsa igenom hela alltet och dela upp i scener på samma sätt som du. Det är lättare att få helhetsbilden över manuset då och se vad som behöver justeras strukturmässigt.

    • Metoden är ganska tidsödande, men som sagt effektiv. Jag har försökt att skriva synopsis, utan större framgång, och även om jag i stora drag vet händelseförloppet går jag aldrig ner på enskilda scener. Så för mig är det här bästa sättet.

  4. Jag håller med dig. Jag tycker också om redigeringen och ägnar mer tid åt det än åt det första utkastet. Skriver om, förtydligare, utvecklar. Oftast blir manuset ett tiotal K tyngre än innan. Jag tycker alltid det är intressant att läsa hur andra arbetar med sådana här saker. Ibland snappar man upp användbara tips som gör ens eget arbete enklare och mer effektivt. 🙂

    • Visst är det spännande att få ta del av hur andra jobbar! Jag har gått flera skrivarkurser, där det varit besök av författare, och jag har fått med mig mycket matnyttigt av dem. Samt blivit förvånad många gånger och tänkt: nää, så vill inte jag göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *