Den som väntar

Och här sitter jag och väntar. Mina tvåtusen pocketböcker har fortfarande inte kommit fram. Enligt min kontakt på tryckeriet ska de komma i dag (egentligen skulle de ha levererats förra veckan), men jag har inte sett till dem än. Så fort jag hör motorljud lystrar jag, men inga lastbilar verkar ha något ärende till min gata.

Nyss ringde det. Eftersom tankarna kretsar väldigt intensivt runt bokleveransen trodde jag för ett ögonblick att det var chauffören som ville tala om att han var på väg. Eller inte var på väg. Jag vet att det inte fungerar så. I stället kommer de körande, ringer på, om ingen är hemma lämnar de ett meddelande att de varit där och sedan kör de sin väg och kommer tillbaka en annan gång.

Ändå ville jag att det skulle vara chauffören som ringde. I stället var det från någon sorts nummerupplysning. Kvinnan som ringde ville uppdatera uppgifterna som de hade i sin katalog.

Om jag inte avbrutit henne gång på gång med mitt mantra: ”Jag är inte intresserad av att ha några uppgifter i katalogen, ni kan ta bort alla uppgifter i katalogen” skulle hennes samtal ha mynnat ut i erbjudandet att jag kan få ha kvar uppgifterna i katalogen, och sedan skulle det kommit en faktura på cirka 4.000 kronor för den beställda annonsen.

Nej tack. Däremot skulle jag inte ha emot en bokleverans. Rakt in på min grusade infart. Men det är väl att begära för mycket.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *