Den ovillige resenären

Jag är en sådan som trivs bäst hemma. De allra flesta resor minns jag med välbehag, men jag skulle inte vilja göra om dem. Det spelar ingen roll om de är långa eller korta, när jag kommer hem är jag så trött att jag vill gå och lägga mig, oavsett vilken tid på dygnet det är.

Så klen får man inte vara. Tänk om jag vore en sådan författare som åkte runt och signerade böcker hela hösten, från söder till norr och tillbaka igen: jag skulle vara helt slut innan jag nådde halvvägs.

När jag kom hem i eftermiddags efter några dagar i Stockholm hade hälften av mina julstjärnor dött av uttorkning. Första omgången hyacinter var överblommade och resten står svalt i växthuset och har inte ens börjat slå ut. Sådant är också lite tröttande.

Jag dividerade med mig själv om jag skulle orka bege mig ut för att handla. Det som fällde avgörandet var att jag beställt ett paket, en eldtång, från Nacka Byggnadsvård, och det paketet hade kommit.

När jag kom till bensinmacken där jag skulle hämta paketet tog jag fram mobilen och började bläddra bland sms-meddelandena. Jag är en sådan som aldrig kastar sms. Det beror inte på sentimentala skäl, utan för att jag inte kommer mig för att göra det. Men meddelandet med löpnummer och annan nödvändig information var borta.

Sur, surare, surast tvingades jag lämna macken utan min eldtång. Jag kunde höra hur den skrek efter mig, hur den inget hellre ville än att hamna i min vård och i min kamin, men ett löpnummer är inget man leker med, än mindre ett förlorat löpnummer.

I affären, inte den jag brukar handla i, hittade jag inte hälften av vad jag hade skrivit upp på listan, vilket inte gjorde mig gladare. När jag kom hem kollade jag mina mejl för att se om jag kunde hitta ordern på eldtången, och få fram någon sorts löpnummer.

Och då, först då, insåg jag att det överhuvudtaget inte kommit något sms med bekräftelse på att mitt paket kommit. Jag hade fått ett mejl. Eftersom jag har en gammal raddig mobil (som jag tidigare älskat men nu börjat hata allt intensivare) har jag inte tillgång till mejl i den, vilket är anledningen till att jag inte kollade detta på macken.

Om jag inte vore en så ovillig resenär hade jag varit pigg och upprymd när jag kom hem och kunnat tackla resten av den här dagen på ett intelligent sätt. Nu blev det som det blev. Och eldtången ligger kvar på macken några dagar till.

Men annars är det bra, huvudet upp och benen ner, klackarna i taket och så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *