På djupet i min litterära bagatell

Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

I dag satte jag mig på tåget till Kungsbacka för att träffa Joanna Björkqvist, min högt värderade redaktör. Hon har gått igenom manuset till Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som ska komma ut någon gång till våren på Grim förlag.

Jag var lite nervös innan, för efter att jag lämnade ifrån mig manuset har vi inte pratat om det och jag tänkte att det jag åstadkommit nog var så pass illa att det inte skulle gå att rädda. Problemet är bara att jag trumpetat ut att jag ska skriva en feelgood och att den ska komma ut till våren. Inte så bra då att stå här utan ett användbart manus.

Överlämnandet av manuset.

Överlämnandet av manuset.

Så illa är det inte, kan jag direkt konstatera. Efter att Joanna och jag ätit lunch satte vi oss på biblioteket i Kungsbacka och gick igenom manuset, sida för sida. Det fanns kommentarer på de allra flesta sidorna. Ibland bara i form av en glad figur men ofta med klargörande synpunkter på något som inte känts bra.

En del av synpunkterna var sådant som jag själv har funderat på men inte formulerat för mig själv. Väldigt praktiskt att någon annan formulerar det i stället, så att det blir konkret och – framför allt – omöjligt att blunda för.

Det finns hopp. Faktiskt mer hopp än vad jag kände när Joanna redaktörsläst Sorgbägare första gången. Då var jag mer nervös när jag åkte hem än före manusmötet, eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle rädda situationen. Det vet jag inte nu heller, inte på alla punkter. Men jag känner mig betydligt lugnare, vilket kanske märks i bilden jag tog på tåget, med ett positivt ljusskimmer i horisonten.

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det kommer att krävas några långa vandringar och en anteckningsbok i ständig beredskap. Om två månader är nästa version av Kvinnor, vin och vänner klar. Det känns bra att veta.

Medan redaktören jobbar med mitt manus

Helt plötsligt får jag några dagar då varken författande eller förlagsarbete pockar på uppmärksamhet. Jag bokförde tidigare i veckan, gjorde avräkning till författarna på Grim förlag, röjde upp det sista efter Bokmässan. Min redaktör Joanna Björkqvist meddelar att hon håller på att läsa mitt manus till Kvinnor, vin och vänner (efter att hon haft en kort och välbehövlig semester) och räknar med att vara klar inom ett par veckor.

IMG_0028

Så vad gör jag under tiden? Jag försöker få lite fason på trädgården, något som min trädgårdsgrep uppfattade så knäckande att den gav upp. Och jag läser böcker som jag ska skriva om. I slutet av förra veckan läste jag ut Joakim Zanders Orten, i början av veckan avslutade jag Louise Pennys Ett förbud mot mord och just nu plöjer jag igenom 800 sidor långa Jag är pilgrimen av Terry Hayes. Efter den blir det Hjorth/Rosenfeldts nya bok om Sebastian Bergman, De underkända. Jag kommer att slå ihop intrycken av de två böckerna till en krönika med utgångspunkt från film- och tv-manus.

IMG_0029

Det känns lyxigt att sitta i läsfåtöljen framför kaminen och ägna sig åt att läsa och samtidigt helt legitimt kalla det för ett jobb. Men jag ser samtidigt fram emot att få sätta tänderna i mitt eget manus igen. Om det inte blir så sågat att jag gräver ner det förstås.

 

Kvinnor, vin och vänner på väg till redaktören

IMG_0025

Mitt i alla förberedelser inför Bokmässan i Göteborg, som börjar på torsdag, har jag skrivit klart andra versionen av min så kallade feelgoodroman Kvinnor, vin och vänner. Efter att det var gjort läste jag igenom manuset och redigerade lite, men nu är jag så trött på det att jag inte haft något emot att kasta det i kaminen. Som tur är har eldningssäsongen inte kommit igång riktigt.

I stället ska jag ta med mig manuset till Göteborg där det är releasefest för Ingrid Elfbergs nya thriller Den du borde frukta. Till festen kommer även Joanna Björkqvist, som är min redaktör (hon var även redaktör för Ingrids bok) och det är med varm men skakig hand jag kommer att överlämna manuset till henne.

Jag misstänker att det finns en hel del att anmärka på. Om inte får hon smisk. För jag vet ju att det här inte är klart än, jag vet att jag måste på det igen och igen. Men det ska bli oerhört skönt att släppa manuset för en tid och fokusera på annat. När Joanna har läst och vi har träffats och gått igenom hennes synpunkter är jag säkert redo för nästa dust med Kvinnor, vin och vänner.