Ljudböcker, radioföljetong och koncentration

20140718-172356-62636839.jpg

Ingen av böckerna på Grims förlag finns dessvärre som ljudbok. Än så länge har produktionskostnaden varit för hög för det lilla förlaget, men jag har öron och ögon öppna för att hitta vägar som är möjliga. Inte bara för mig och Grim, utan öven för andra små förlag med begränsad budget.

I ärlighetens namn får jag väl påstå att antalet ljudböcker jag lyssnat till genom åren inskränker sig till några enstaka. Jag har nämligen svårt att koncentrera mig på det jag hör i lurarna, samtidigt som jag gör något annat. Ibland fungerar det att lyssna om jag är ute och går, men ibland far tankarna iväg även då.

Det är bara när jag kör bil eller cyklar som jag tycker att ljudböcker är ypperligt ressällskap. Fast det är å andra sidan även musik eller radions P1.

I dag cyklade jag iväg på en liten tur och då lyssnade jag till följetongen i P1. Det är Jane Austens Övertalning, min favorit bland hennes romaner. Genom en film som kom, tror jag, 1995 (det kom en 2007 också men den tycker jag att vi glömmer) har jag bilden klar över hur de olika karaktärerna ser ut och jag njuter av att få romanens fördjupning och författarens språkbehandling, som av naturliga skäl aldrig framkommer i en filmatisering.

Men så har vi detta med koncentration. Så fort jag klev av cykeln för att vandra över dynerna till en, för mig, okänd strand och ta ett dopp började jag tänka på annat.

Om jag ska ha någon glädje av ljudböcker får jag nog lära mig att kunna gå och lyssna samtidigt. Kanske en dag även ägna mig åt att stryka, baka bröd och städa medan jag ”läser” en ljudbok. Tyvärr är jag inte där än.

Med rösten som ett verktyg

Nu har jag läst igenom mitt manus högt, och jag är redo för nästa steg i processen, det vill säga inlagan. Först ska jag göra en mall, eller granska de jag redan har för att se om det är någon av dem som jag kan återanvända.

Jag har undrat lite över att jag känt mig trött och sliten i halsen de senaste dagarna, men nu inser jag att det naturligtvis har med läsandet att göra. Det är ansträngande att läsa högt. Jag är imponerad både av alla föräldrar som läser kapitelböcker högt för sina barn, och av skådespelare som läser in ljudböcker. Där håller det inte att ha en röst som blir trött efter några kapitel. Men de är förstås skolade, rösten är deras verktyg.

Jag trodde att det skulle gå snabbare att läsa, det brukar göra det. Men den här gången fanns mycket att ändra och det krävs koncentration rakt igenom så att inte tankarna fladdrar iväg åt andra håll och läsandet bara blir ett meningslöst rabblande.

Nu hoppas jag kunna vara riktigt effektiv och göra klart inlagan på några få dagar så att jag direkt efter nyår kan beställa provtryck.

Ännu har jag inte tagit itu med baksidestexten. Att spara det värsta till sist – hur smart är det? Kanske låter jag bli att skriva något. Ger bara en brutal uppmaning: LÄS!

En del författare säger att de inte har en aning om vad deras roman handlar om förrän de läst de första recensionerna. Jag vet vad min handlar om, men hur ska jag kunna sammanfatta det på ett lockande sätt?