Trädgårdsrunda med ont och gott

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nyss slog syrenerna ut och nu har de blommat över. Vartannat år blommar gullregnet; i år är ett blomår och honungsdoften känns i hela trädgården. De första rosorna har slagit ut, lupinerna likaså. Min vita rabatt blev jag tvungen att hägna in med nät eftersom kaninerna åt upp allt som såg gott ut. Men det som överskuggar allt är förlusten av mitt lilla äppelträd, ett familjeträd med fyra eller fem sorter. I höstas kunde jag skörda massor av Ingrid Marie-äpplen och jag gladdes åt att blomningen var fin även i år. Men ett par veckor senare gick jag förbi trädet och såg att det stod snett. Och löst. Det fanns ingen rot kvar. Oerhört sorgligt, och jag har ingen aning om vad som har hänt även om jag misstänker att det är något elakt djur som levt gott under jord och festat på mitt äppelträd.

Doft och känsla

Junivädret har inte riktigt rosat marknaden, men det går inte att göra mycket åt. Jag njuter i alla fall av dofterna, de är som allra bäst just nu.

När det regnat är doften av våta björkblad stark, det är en av de allra bästa dofter. Om solen sticker till och jag hamnar i en solig glänta i närheten av bergtall kommer doften av varm tallskog mot mig, också en av de allra bästa.

Under halva maj och in i juni har syrenerna berusat varje gång jag kommit ut i trädgården. Nu avlöses de av gullregnsträdet, men det behöver sol och värme för att avge sin honungsdoft. Snart slår de första doftande rosorna ut, sedan kommer pionerna och doftschersminen.

Vildkaprifolens doft är inte heller att förakta. Men sedan är det slut. Tång och os från kolgrill har sin charm, men är inte fullt i klass med försommarens alla blomdofter.