Kvinnorna på väg till nya läsare

IMG_3006

I går kommenterade jag i en tråd på Facebook och skrev att ”det är därför jag försöker skriva om vanliga människor”. En liten stund senare hade jag fått tre beställningar på min nya roman, Kvinnor, vin och vänner, som handlar om tre vanliga kvinnor. Ungefär samtidigt fick jag mejl från en skrivarkompis, som jag träffade på Fridhems folkhögskola (där min roman utspelar sig) för många år sedan. Hon hade läst och gjort anteckningar, som hon lät mig ta del av. Samtidigt ville hon beställa en bok att ge bort. Hon har gjort så med flera av mina tidigare romaner också, i synnerhet Kråkprinsessan, som hon fortfarande kallar för en liten pärla och har spridit i sin vänskapskrets.

Som okänd författare på ett litet förlag geografiskt placerat i marginalen är det jag beskrivit ovan värdefullt. Att böcker kan spridas via exempelvis sociala medier, i det här fallet utan att jag gjorde reklam för boken eller ens nämnde den (men jag har naturligtvis gjort det tidigare) och att läsare som tyckt om mina böcker lånar ut dem till sina vänner (eller ger bort i present) – det är toppen!

Jag hade tänkt skriva lite om varför jag vill skildra ”vanliga” människor i mina romaner, men jag tror att jag sparar det till ett annat inlägg. Hur mycket jag än skulle vilja sitta kvar i min läsfåtölj har jag fortfarande ett lager färg kvar att stryka ut på panelen som ska sättas upp i mitt glasrum. Sista strykningen, sedan får jag några dagars fritt från målning. Hoppas jag.

 

Glädjeord

Så oerhört spännande, så välskriven, så – jag har inte riktigt funnit ord för det ännu, eftersom det bara är några timmar sen jag läste ut den. Den kryper under huden på mig, tar upp de stora livsfrågorna på ett naket sätt, blottlägger existensen. Nja, jag känner att jag inte riktigt kan sätta ord på det, men det är mycket sällan man finner en så här bra roman.

krakomslagSå fint skrev en av mina facebook-vänner till mig om Kråkprinsessan, när hon precis läst ut den. Jag blev väldigt glad. Det är ju självklart så att människor tycker väldigt olika, och om Kråkprinsessan har det varit väldigt delade meningar. Jag tycker att det är en del av tjusningen med litteratur, att man själv bestämmer vad som är bra och vad som är dåligt. Eller åtminstone om man gillar det man läser eller inte.

Men som författare blir man lite extra glad (väldigt extra glad) när man kan nå en läsare på det sätt som läsaren ovan blev träffad.

I övrigt kan konstateras att det nu gått en vecka sedan det var den intensivaste dagen på årets Bokmässa i Göteborg. Det känns oändilgt långt borta, insvept i en dimma av förkylning och, som någon så träffande uttryckte det, boksmälla.

Nu reser jag mig och går vidare. Och snart, snart, om lite drygt en månad, är det dags att krypa in i skrivbubblan igen och börja på nya romanen. Jag har ingen aning om hur det kommer att gå, men jag längtar.