Synskärpa och för smal näsa

Saker man kan lära sig vid besök hos optikern: att jag har mycket bra synskärpa (vet inte om det är något jag har nytta av eftersom jag knappt kan se någonting utan glasögon) samt att jag har smal näsa. 

För smal. Det visar sig när jag ska prova ut bågar och tvingas välja bort det ena paret efter det andra av dem jag mödosamt sett ut eftersom de sitter för löst över näsan. 

Till slut har jag ändå två bågar som jag gillar och som sitter bra. Och turligt nog ska jag ha två par glasögon, ett par vanliga och ett par mest för jobb vid datorn.

Men då kommer nästa problem. Vilka bågar ska härbärgera vilka glas? Det slutade nästan med att jag drog lott. 

En lustig sak med de nya glasögonen är att jag förväntas se bättre med dem under dagtid men sämre på kvällarna. Det beror på att de har lägre styrka än de gamla. Sådan är utvecklingen för de flesta närsynta.

Till slut blir jag som en örn. Imponerande synskärpa och smal näsa. 

Att läsa eller lyssna – det är frågan

Jag bestämde mig för att testa en ljudboksprenumeration eftersom det verkar som om att lyssna är det som gäller när det kommer till böcker. 

Två stycken har jag laddat ner. Den ena, Fattigfällan, tröttnade jag på efter fyra timmar och ska i stället ladda ner som e-bok från biblioteket eftersom jag vill läsa den. Sedan prövade jag med Döden ingen talar om, som varit mitt sällskap i trädgårdsarbetet under helgen. Jag har snart lyssnat färdigt på den och kan konstatera att den gör sig mycket bra som ljudbok. Det är författaren själv, Ulrika Jannert Kallenberg, som läser och eftersom jag känner henne ger det en extra dimension: det är som om vi sitter bredvid varandra på en brygga och hon berättar om  hur det var att växa upp med en död pappa, en pappa som ingen ville prata om. 

Jag har några dagar kvar av provprenumerationen men när jag väljer nästa bok blir det en i pappersformat. Det är Dagbok från ditt försvinnande av Malin Lagerlöf. Den finns som ljudbok, fem timmar lång och det är hon själv som läser men jag föredrar pocketboken. Och det är när jag läser den som jag inser varför jag aldrig kommer att bli en ljudboksfantast. Jag tycker om att vila i orden, att titta upp, få syn på en fågel som hänger upp och ner i en syrenbuske utanför fönstret, reflektera, bläddra tillbaka några sidor, läsa fort ibland och långsamt ibland. 

Själv bestämma, helt enkelt. Det är skönt att äntligen förstå. Att läsa är för mig någonting mer än att bli matad med ord, vilket inte är detsamma som att jag ogillar ljudböcker. Det är bara inte rätt sätt att läsa för mig. 

Resplaner – tillbaka till Cornwall

Planerna på en resa till Cornwall börjar bli konkreta. I dag lade vi upp ramarna, kollade tåg- och flygtider, priser och annat. 

Jag har varit i Cornwall en gång förut och har velat åka tillbaka sedan dess. Nu ser det äntligen ut att bli av. Förra gången jag var där fick jag stora delar av handlingen i Mellan raderna (som till stora delar utspelar sig där) till skänks fast jag inte alls räknat med det i förväg. Något liknande hoppas jag inte på den här gången, men man kan aldrig veta. Det är det som är så intressant med resor och romaner: de tar sina egna vägar ibland. 

I september bär det av. September ser ut att bli en intensiv månad, för efter Cornwall väntar Bokmässan i Göteborg. Förhoppningsvis är benen så vältränade då att de utan vidare pallar fyra dagar på mässgolvet.