Sorteringsfilosofi i bokhyllan

I går kväll, vid ett mingel för den nya kulturplanen i Region Halland, var vi tre stycken bokentusiaster som började diskutera bästa (och enda) sättet att sortera böcker i bokhyllan. Jag vet att det finns människor som sorterar sina böcker efter färgen på bokomslaget, och jag har även läst inredningsförslag som går ut på att man klär in sina böcker i snygga omslagspapper. Det där ger mig rysningar av obehag. Själv har jag alltid sorterat böckerna så att författarna står i bokstavsordning, och titlarna i utgivningsordning. Tidigare var jag så rabiat att jag inte ens kunde hålla fingrarna borta hos kompisar, utan sorterade deras bokhyllor efter den ordning som det borde vara.

bokhyllaMen i går stötte jag på en annan sorteringsform: bibliotekssorteringen. Där sorteras författarna i bokstavsordning och, håll i er nu, även TITLARNA i bokstavsordning. Jag tänkte direkt på min samling av Maria Lang-deckare, 41 titlar, och hur omöjligt det skulle vara att sortera efter titelordning om jag ville läsa böckerna i den ordning de kom ut. Ingen ordning alls, skulle jag vilja påstå.

Fast det är roligt att diskutera med engagerade människor som har bestämda uppfattningar om så viktiga ting som hur man sorterar sina böcker i bokhyllan. För tillfället har jag säkert hundra böcker som inte tagit plats i bokhyllan än. Antingen får de inte plats, eller också har jag inte hunnit läsa dem än. Och de blir fler och fler tills det oundvikliga väntar: den dag då jag måste tillämpa principen ”en bok in – en bok ut”.

Utsorteringen kommer att ske enligt helt andra principer än insorteringen. Och kanske börjar jag med att putta in böckerna så att de hamnar bakom den främre raden. Då finns de även om de inte syns.

 

Internationell förmiddag

I dag gjorde jag klart ett jobb som ska tryckas på fyra språk. Jag sparade filerna på en usb-sticka och gick för att skicka iväg det till beställaren, som bor i Frankrike.

dynerEftersom det var fint väder bestämde jag mig för att ta en promenad längs stranden. För att inte svimma av hunger under tiden gick jag till McDonalds och köpte chilicheesebollar. Jag är verkligen inte förtjust i USA men ibland är det bra att dess produkter finns nära till hands.

Sedan tog jag mig en titt på vad de senaste stormarna har gjort med stranden, innan jag vände ryggen åt dynerna och blickade ut över havet, mot horisonten. Och längtade lite lite grand till Cornwall i England.

Därefter återvände jag hem till det svenska svårmodet i mitt nya manus.

Fred Vargas – Spökryttarna från Ordebec/recension

9186480774Fred Vargas: Spökryttarna från Ordebec Översättning: Marianne Öjerskog (Sekwa). Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Medan stormen drog fram över Sverige i torsdags kväll tampades kommissarie Adamsberg med spökryttare i Ordebec, under några ovanligt varma sommardagar i Normandie.

I vanlig ordning bjuder författaren och medeltidsarkeologen Fred Vargas på högklassig underhållning när hon i Spökryttarna från Ordebec väver en snillrik intrig, som tar avstamp i en urgammal legend om levande döda på jakt efter ostraffade brottslingar.

Adamsberg får besök av en gammal dam vars dotter har sett spökryttarna, och nu är hon rädd för vad som kan hända. Kommissarien lyssnar bara med ett halvt öra, men får snart anledning att skärpa uppmärksamheten.

Ett mord med hjälp av brödklumpar, ett tarvligt brott mot en duva och en nyligen upptäckt son är andra komponenter i den här välskrivna romanen, vars enda svaghet är trovärdigheten när det gäller förövarens motiv. Det är ytterst sällan en deckare håller hela vägen, men när det gäller Fred Vargas böcker är jag beredd att acceptera eftersom allting annat sitter som en smäck. Hennes språk ligger snäppet över de flesta i genren, karaktärerna är genomarbetade och intressanta (inspektör Violette Retancourt är en klippa som vem som helst skulle behöva, den lärde vinpimplande Adrien Danglard ett vandrande uppslagsverk, och när det gäller Jean-Baptiste Adamsberg själv är han definitivt min favoritkommissarie) och humorn gör läsupplevelsen än mer njutbar.