månadsarkiv: december 2013

Jul till varje pris

Postat av
Bilden lånad från TV4.

Bilden lånad från TV4.

Jag har inte missat ett enda avsnitt av Äntligen hemma, TV4:s bygg-, inrednings- och pysselprogram. Fast ibland är jag nära att kräkas över inslagen.

I tisdags var det säsongsavslutning och eftersom det inte är mer än en vecka till jul var programmet sprängfyllt av olika förslag på pyssel.

Nyligen skrev jag om hur förvånande det är att vi varje år behöver påminnas om hur skinkan ska kokas och knäcken smaksättas. I dag fortsätter jag på temat pyssel. Och paketinslagning, som inte är det roligaste eller lättaste i världen. Därför fick vi tips på hur vi snabbt ska fixa fina personliga paket (om vi inte hinner lägga ner för mycket jobb). Det enda som behövs är brunt omslagspapper, eller färgat papper, samt lite kartong som går att klippa till lagom breda remsor. Och så bilder på personerna som ska få paketen, så att vi kan göra trevliga små etiketter. Snygga snören är inte heller fel, och då ska det givetvis inte vara platta glansiga snören som går att köpa på rulle i vilken affär som helst.

Snöglober kan man också göra. Ta bara en gammal burk och limma fast något skit på locket, häll i lite fusksnö i burken, skruva på locket och vänd på den. Utmärkt julklapp. (Nej, tror inte det.)

På balkongen kan man sätta sju, åtta granar. Man klipper bort grenarna som är närmast räcket för att få plats med ännu fler granar. Och sedan dekorerar man dem med röda äpplen. (Om inte Ernst Kirchsteiger redan gjort slut på alla röda äpplen i sitt julprogram.) Grenarna man klippte bort lägger man givetvis på balkonggolvet.

En enkel julgrupp fick vi också tips på hur vi gör. Behövs bara lite växter, lite mossa, lite torkade äppelskivor och apelsinskivor, lite kottar och lite snören som man virar runt några kanelstänger.

Tja, vad säger man. Jul är kul. I synnerhet på lite avstånd och med alla pysselgener avstängda.

Dagliga noteringar sporrar

Postat av

Book-with-PencilsIbland tar jag ett tag för att röja i förrådet. Märkligt nog hjälper det inte. Prylar och skräp blandar sig och kryper tillbaka på sina platser och så får jag ge mig på det efter några månader igen. Senaste gången jag röjde hittade jag en gammal kalender med kattmotiv. Jag satte mig att bläddra i den och då hittade jag korta noteringar från den period då jag skrev slutversionen av Kråkprinsessan. Så här i efterhand var det väldigt trevligt att läsa om hur jag tänkte då och vad jag kände.

Men att skriva dagbok är på något sätt ett passerat stadium för mig. Jag ha försökt många gånger och jag önskar verkligen att jag kunde ta mig tiden att med några korta meningar summera den gångna dagen. I somras gav jag mig på att skriva sommardagbok. Tre månader: hur svårt kan det vara? Väldigt svårt, visade det sig. Ibland satt jag tre veckor senare och försökte minnas någon liten detalj från varje dag. Någon gång i augusti lade jag ner ambitionerna.

Och ändå … När jag började skriva mitt nya manus kollade jag efter varje skrivpass hur mycket jag hade klämt ur mig (det är så det känns, som att mödosamt klämma ut pastej ur en tub som är motsträvig) och skrev ner på en lapp. Sedan insåg jag att den där lappen inte skulle bli liggande på skrivbordet speciellt länge så jag skrev in värdet i det digitala anteckningsblocket i stället. Det funkar fint! Tar högst en minut att sammanfatta textlängd, känsla och eventuellt någon liten fundering om fortsättningen; en bra avrundning på passet. Och får mig att minnas hur det kändes, om jag får för mig att jag ska skriva en ny roman någon gång. Seegt.

När jag är klar med råmanus och ska börja redigera ska jag starta en ny skrivdagbok. Med enbart jubelutrop. Jag älskar att redigera!

Hur gör man (i) jul?

Postat av

DSC00035 (kopia)Så här tio dagar före julafton har jag åter börjat förundra mig över det faktum att vi människor är så glömska att vi varje år behöver tidningars, teves och radions påminnelser om hur vi ska tillaga knäck, skinka, risgrynsgröt och allt annat som vi brukar ha på julbordet.

Normalt sett finns det ingen helg som är så traditionstyngd som julen. Samma typ av mat hamnar på bordet varje år, samma pynt, samma program på teve. Vi borde kunna detta med jul vid det här laget. Ändå tjatas det om alla självklarheterna trots att det bara är ett år sedan senast.

Strängt taget skulle vi kunna ta det med ro. Vi vet, innerst inne, precis hur det ska vara. Och om det inte blir exakt så – då går det lika bra (med selleri) ändå.

I år har jag tvingats variera mig när det gällde fönsterbelysningen i det ena av sovrumsfönstren. Min fina glaskula med ljus i slutade fungera i slutet av förra julsäsongen. Lagom tills det var dags att sätta upp kulan fick jag tag i en ny, batteridriven, slinga men den slutade lysa efter fyra dagar. Jag gjorde raskt en ny ljusprydnad med hjälp av en slinga med både ljus, kulor och små bjällror samt en stålring. Även den var batteridriven och efter ett par veckor lyste den så svagt att jag rev ner den.

Nu har jag fått upp den tredje ljusprydnaden, i form av en gammal eldriven slinga och samma stålring som till förra varianten. Måtte det nu bara inte bli strömlöst för då sitter jag där med tomteskägget i brevlådan.