månadsarkiv: mars 2012

Tung litteratur

Postat av

Alltså det här med böcker. När jag i veckan fick hem mina pocketböcker landade de på vägen utanför huset i 39 lådor. Jag lastade dem på en kärra och körde fram den till huset, lyfte dem därifrån och in. Ett par dagar senare flyttade jag 25 lådor till mitt lilla lagerutrymme.

Mycket bärande blev det. För skojs skull räknade jag ut hur många kilo jag lyft när jag flyttat lådorna hit och dit. Jag kände av det i ryggen och ville försäkra mig om att det fanns anledning till det ryggonda.

1780 kilo. Närmare två ton. Och då har jag inte räknat de sju lådor med gamla böcker som jag tog med till förbränningsstationen. De var betydligt tyngre, inbundna böcker väger alltid mer än pocket.

Snart börjar trädgårdssäsongen. Då byter jag boklådor mot säckar med gödsel och jord. De är i nästan samma viktklass som tung litteratur. Det gäller att hålla sig i form.

Att recensera/uppdaterad

Postat av

Jag har recenserat litteratur för Hallandsposten sedan mitten av åttiotalet och kan konstatera att mycket har hänt de här åren. Under några år skrev jag om nästan alla svenska debutanter, nu är det bara ett fåtal debutanter som får några recensioner överhuvudtaget. Antalet debutanter har mångdubblats samtidigt som intresset har minskat. Trist men sant. Och det gäller naturligtvis inte enbart ”min” tidning, de stora tidningarna har minskat sina recensioner mycket mer än de små.

Tidigare skickade i princip alla förlag recensionsexemplar till redaktionerna, nu är det vanligt att recensenter i stället beställer vilka böcker de vill skriva om. På sätt och vis är det bra, då blir inte överflödet fullt så tydligt på kulturredaktionens hyllor, även om det fortfarande kommer många obeställda böcker, och de flesta lämnas åt sitt öde.

En trist sak som jag upptäckt de senaste åren är att det där med beställningar inte alltid fungerar. Böckerna kommer inte, trots att de beställts i god tid och på korrekt sätt. Teknikstrul, får man ibland som förklaring när man beställer en gång till, ibland hjälper det inte att beställa igen – böckerna dyker helt enkelt inte upp.

Och då frågar jag mig om det verkligen är så ointressant för ett förlag att få sina romaner recenserade av landsortstidningar. Jag har hört att det oftare anses stjälpa än hjälpa en bok att ha ett citat från en landsortsrecension på omslaget, men jag vet inte om det är sant. I så fall har jag sänkt en och annan bok, och det har verkligen inte varit min mening. Knappast förlagets heller, skulle jag tro.

Alldeles nyligen hände det igen. Beställningen gjordes tidigt men boken dök inte upp. Jag gjorde en ny beställning, fick boken och konstaterade att jag skulle hinna läsa den före första recensionsdag. Nå, så blir det inte. På följesedeln stod: Nyhet! Ny f-recdag är 12 mars. Jag fick boken 15 mars. Det känns inte längre lika angeläget att läsa snabbt och effektivt.

Sedan vore det förstås bra att kolla en extra gång innan man argar sig. Recensionsdagen är INTE flyttad. Det är bara jag som har svårt att läsa datumnotering.

När skuggorna får liv

Postat av

Recension av Helene Turstens nya deckare. Texten har tidigare varit publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Helene Tursten: I skydd av skuggorna (Pirat)

I Norge är det tradition att dra till fjälls under påskhelgen med väskan fullastad av deckare. Här i Sverige är vi antagligen hellre ute i trädgården, eller, om vi trots allt drar till fjälls, kanske i baren på en after ski.

Piratförlaget gör i alla fall sitt bästa för att hålla liv i påskdeckartraditionen. I år är det Helene Turstens I skydd av skuggorna som får bära titeln Årets påskdeckare. Som vanligt står kriminalinspektör Irene Huss och hennes familj i fokus. Maken Krister, kock till yrket, har nyligen tagit över en restaurang, paret har lämnat sitt hus och flyttat till en lägenhet i Göteborgs innerstad, döttrarna artar sig väl och tillvaron kan knappt vara ljusare.

Men så börjar skuggorna röra på sig och allt förändras.

Det börjar med att ett pizzabud blir vittne till hur en brinnande man stapplar ut ur ett hus i Göteborgs övergivna hamnkvarter och dör inför ögonen på honom. Byggnaden har tillhört ett av stadens kriminella gäng och polisen befarar att ett krig mellan de olika grupperingarna är under uppsegling.

Familjen Huss firar att Krister blivit restaurangägare. Men glädjen förbyts i fasa när en bomb under familjens bil detonerar utanför restaurangen. Bomben är av samma typ som de kriminella gängen använder. Är det ett misstag, eller är bomben verkligen avsedd för Krister och hans familj? Varför, i så fall? Krister tiger, men Irene anar att han döljer någonting.

Snart står det klart att familjen svävar i livsfara. Och att det finns en läcka i den innersta kretsen hos polisen.

Helene Turstens  deckare är otäckt aktuell. Vad händer när vanliga människor hamnar i vägen för de kriminella gängen, när de hamnar i skuld och tvingas se sina drömmar gå upp i rök?

Ofta känns det krystat när huvudpersonen dras in i själva mordintrigen och blir delaktig på ett personligt plan. Men den här gången fungerar det väldigt bra. Just restaurangbranschen ligger väl till när det handlar om exempelvis beskyddarverksamhet.

Medan jag läser undrar jag hur Irene ska kunna rädda sin familj, och jag kan inte i förväg lista ut lösningen, ser den inte komma förrän den uppenbarar sig. Möjligen en aning lättköpt, med facit i hand, men jag tycker ändå att Tursten lyckas övertyga.

I skydd av skuggorna är en utmärkt deckare att ta med sig på en eventuell fjälltur. Eller läsa hemma i favoritfåtöljen.