I stället för att regntjura

Jag hann precis bli klar med min kompostbehållare innan regnet kom. Men jag hann inte måla den innan nämnda regn föll. Således står den nu under en presenning och väntar på tre dagar utan regnrisk.

Både den och jag ser ut att få vänta ett tag. Men det finns annat jag kan ägna mig åt. Jag har samlat in synpunkter och lektörsutlåtanden om manuset till nästa roman, och snart är det dags att börja redigera och skriva om.

Innan dess vore det en god idé att göra klart det där lilla sista på kåserisamlingen om Cayenne. Omslaget, exempelvis, som finns i en slarvversion men måste göras på riktigt. Ett förord – och sista kapitlet, det som jag ett tag befarade skulle sluta riktigt sorgligt. Men Cayenne blev frisk och nu är han tillbaka i gammalt gott slag.

Jag har inte suttit många minuter vid datorn de senaste veckorna. Men i dag, när regnet strilade stillsamt utanför rutan, tog jag itu med omslaget och gjorde klart nästan allt utom baksidestexten (jag sparar det svåraste till sist). Förordet ska jag putsa lite mer på och sista kapitlet ska färdigställas i morgon, om det fortsätter regna.

Trots att jag harvat på i trädgården och byggt kompost och kämpat, var det först i dag, efter ett par timmar framför datorn, som jag kände att jag gjort lite nytta. Jag är nog en typisk kontorsråtta.

What you see is a goat

I går eftermiddag blev jag klar med mina pocketböcker och mejlade iväg de fyra filerna (två omslag, två inlagor) till tryckeriet för provtryck. Än har jag inte fått någon orderbekräftelse, men jag hoppas att allt är okej och att filerna jag skickat är okej.

Det gick betydligt fortare än beräknat att producera de båda böckerna. Texterna var klara sedan tidigare, men jag har gjort nya inlagor med de klassiska pocketmåtten 110 x 178 millimeter. Omslagen är också nya jämfört med originalutgåvan. Och så har jag korrekturläst och gjort enstaka justeringar i texterna.

När jag i höstas började förvandla min allra första roman till e-bok gick arbetet långsamt, och jag har under resans gång stött på en del tekniska problem. Den färdiga epub-filen ska köras genom ett program och godkännas, men när jag gjorde det fick jag felmeddelanden som jag inte förstod. När jag körde filen genom ett annat så kallat valideringsprogram fick jag beskedet att inga fel eller varningar kunde hittas.

Vad ska man tro?

När det här med att göra tidning och böcker på skärm var relativt nytt, och jag har varit i tidningsbranschen väldigt länge, fanns det ett begrepp: ”what you see is what you get”. Luttrad som man blir i alla branscher där det finns teknik inblandad, lät ramsan annorlunda när vi sade den: ”what you see is a goat”. Under en tid arbetade vi i ett italienskt system, där det drällde av getter. Det var en mardröm att jobba i detta system, som att ha händerna bakbundna och tvingas peka med hakan genom en glasruta, för att ge datorn kommando.

Att jobba i det program jag använt vid produktionen av pocketböckerna är en dröm. Vad jag ser på skärmen är vad jag får (alltså ingen get). Riktigt så är det inte med e-böcker. Det går inte att styra hur flödet på sidorna ser ut, jag har inte lyckats få till några avstavningar vilket gör att vissa rader har v-ä-l-d-i-g-t luftigt mellan orden. När jag kollat i andra e-böcker ser jag samma fenomen där.

Och jag har fortfarande inte lyckats publicera e-boken. Eller ens försöka. Men det beror på att avtalet från distributören inte kommit än. Det ligger på vd:ns bord och väntar på underskrift. Lite lustigt, tycker jag, att en elektronisk bok inte blir möjlig förrän ett analogt avtal gått den analoga vägen hem till mig.